Pingsten är kyrkans födelsedag och vad andningen är för kroppen, är den Helige Anden för kyrkan. Utan Anden skulle kyrkans kropp vara död, men den Helige Ande bor i henne och håller henne vid liv.
Anden beskrivs ofta som en osynlig närvaro, något som inte syns, men som känns och finns. På samma sätt som vi kan se grenarna och löven röra sig i vinden, kan vi se Anden beröra, hjälpa och finnas i våra liv. När Gud skapade människan blåste han in livsande i människans näsa och vi blev en levande varelse. Det hände då för länge sedan, men han gör det på nytt om och om igen.
I Psaltaren 103 står det: ”Du sänder din ande, då skapas liv. Du gör jorden ny.”
Den jord som den Helige Ande förnyar är i första hand vi. Inte våra omständigheter, hur det ser ut runt omkring, utan inom oss själva. Anden arbetar ständigt med Guds barn. Stänger vi och låser om oss kan Anden inte blåsa genom våra liv. Vi behöver ständigt be om öppenhet och tillit, för att kunna ta emot det som Anden har att ge. Där Anden inte får utrymme, drar Anden sig tillbaka och blir tyst. Om vi inte vill bli uppfyllda av den Helige Ande blir vi uppfyllda av något annat. Oftast av oss själva, vårt eget ego. Men om vi fyller oss med Anden, blir vi uppfyllda av liv.
Att vara fylld av den Helige Ande är att vara generös. I Galaterbrevet 5 talar Paulus om Andens frukter, det goda som sker när vi fyller oss med den Helige Ande. Andens frukter som kärlek, godhet, tålamod, glädje och frid, är inte främst till mig själv.
Trädet äter inte av sin egen frukt och på samma sätt är det med Andens frukter. Det är andra som får äta av frukten och vi får blir till välsignelse.
Vill vi vara en levande kyrka där andra får del av Guds godhet, behöver vi den Helige Ande. Jesus har sagt att en Hjälpare skall komma och nu är den här. Vi har vi en Hjälpare som är generös med sina frukter och kommer till oss med liv.
