Nytt jobb, nya namn, nya ansikten och nya nycklar. Tio stycken, till församlingshem och kyrkor, till förråd med biblar, pysselmaterial, psalmböcker – allt för att kunna göra mitt jobb. Mitt drömjobb. För så är det faktiskt, att vara präst i Östad med omnejd har de senaste tio åren varit ett drömjobb.
Tänk att få jobba på landet med närheten till Alingsås, Mjörn och Göteborg. Tänk att få jobba i ett sådär lagom stort sammanhang där man har en chans att faktiskt lära känna människor. Träffa unga, ungdomar och vuxna. Leda gudstjänst söndag efter söndag och därmed både få tala om och visa på Guds stora kärlek, ett drömjobb som nu är mitt.
Det blev på riktigt när jag stod där med dator, telefon och alla nycklarna i handen.
De första veckorna blev intensiva, lära känna församlingsbor till ansikte och namn, koppla ihop dem med rätt partner, förälder eller syskon, hälsa på i alla barn- och ungdomsgrupper och förbereda gudstjänster. Däremellan blev det ibland dock tid att öppna en dörr, kika in och se vad som fanns där, spännande, inte minst kostymförrådet. För det är något särskilt att få glänta på en okänd dörr och se vad som finns där bakom, eller hur?
”Jag tror inte på ett liv efter döden” sa den nyblivne
änkemannen till en av mina tidigare kollegor i ett samtal. ”Gjorde din fru det?” replikerade kollegan. ”Nja, hon visste nog inte helt säkert, men för henne var inte den dörren helt stängd” blev hans svar.
Fysiska dörrar kan vara nog så spännande, men för mig personligen är dörrarna till trons värld de mest intressanta, och det är dem som jag önskar få öppna tillsammans med församlingsbor och andra nyfikna i Sjövik och Gråbo. Dörrar som leder in till en värld av frågor och funderingar om livets mening och Guds existens. Dörrar som leder in till Guds rike, och liv i gemenskap med Jesus Kristus.
Men till dessa världar fick jag inga nycklar min första arbetsdag, för det behövs inte. Dit in är det alltid öppet, istället behövs det nyfikenhet. Nyfikenhet och någon att gå med – sällskap – och så hoppas jag att Svenska kyrkan i Sjövik och Gråbo skall få vara.
En plats där vi får finna gemenskap och nyfikenhet att lära känna Jesus och Guds rike, en plats där vi för första eller 333:e gången får glänta på dörren till trons värld och gå in och utforska den tillsammans med Gud och med varandra.
Min kollega fick göra det med den sörjande mannen.
Tillsammans fick de glänta på dörren och tillsammans fick de söka den Jesus som stod där på andra sidan med öppna armar och sa välkommen hem.
”O mänsklighet, ställ dörrn på glänt – det är advent, det är advent!”