Jag stämmer möte över en kopp kaffe med två av körsångarna från Stora Lundby kyrkokör, Jenny Nävås och Ingegerd Christiansson, för att prata om körsång. Det är två engagerade och erfarna sångare jag möter, som har sjungit i kör från barnsben. Det skiljer en hel del i ålder mellan dem, men de är samstämda när det gäller att berätta om hur de upplever det är att sjunga i kör.
-Jag började i barnkören här i Stora Lundby 1954, berättar Ingegerd, som nu är pensionär. Vi var 9 stycken och sjöng tvåstämmigt för körledaren Einar Persson. 1971 började jag i kyrkokören, och här har jag varit med sedan dess, med lite uppehåll när barnen var små.
Jenny är 33 år och började också sjunga som barn, i 6-årsåldern. Sedan har hon varit med av och till i olika körer, bland annat flerstämmig tjejkör i pingstkyrkan där hon växte upp. I Stora Lundby kyrkokör började hon för tre år sedan, när hon och hennes familj flyttat hit och hon hade hunnit landa på ny ort och nytt jobb. Körsång är roligt, det understryker de båda. Man kan vara trött och seg när man går iväg till kören. Men så kommer man dit, gör uppsjungningsövningar och kommer igång med sången. Man hör att det blir musik av det man gör, och energin och humöret höjs. När man kommer hem är man glad och pigg.
När de ska prata om vad som är roligt med att sjunga i kör bubblar det fram en massa saker. Det är veckans höjdpunkt, säger de. En energikick. Det är många olika åldrar i kören, men det spelar ingen roll när man sjunger ihop. Inget av det som skiljer personerna åt spelar roll när sången är den gemensamma faktorn, säger Jenny. De pratar om att det är en härlig gemenskap i kören som får växa, inte minst tack vare de gemensamma fikastunderna i samband med övningarna. Fikat efteråt är halva nöjet, säger de. Det gör att det blir roligare på övningarna också. Kanske är den gemenskapen en anledning till att kören funnits kvar i alla dessa år, funderar Ingegerd.
Ingegerd som har varit med länge i kören räknar upp en del av de körledare som hon haft genom åren: Ingegerd, Johan, Kerstin, Henrik, Marianne, Gunilla och Bertil. Nu är det Hanna Engström som är körledare för kyrkokören.
Vad är det bästa med Hanna som körledare, frågar jag.
Hon är inte så snäll, blir svaret, följt av skratt från de båda. Jenny känner sig sedan tvungen att förklara: Alltså, hon är ju jättetrevlig och uppmuntrar oss, men hon är inte mesig, liksom. Hon vet hur hon vill att det ska låta, säger till när hon inte är nöjd, och får oss att jobba. Hon utmanar oss, och det är bra.
Vi pratar lite om musikens roll i gudstjänsten. Det skulle kännas fattigt om det inte var musik i kyrkan på söndagen, säger Ingegerd. Redan som barn var det sångerna och psalmerna som gjorde att jag hängde med i gudstjänsten. Båda pratar om hur musiken förstärker budskapet i predikan och texter och hur den kan ge andra perspektiv på gudstjänstens tema. Det kan bli som en ledstång att hålla i genom gudstjänsten, säger de. Jenny pratar om hur musiken kan tränga in på djupare plan än vad enbart ord förmår, väcka känslor och minnen djupt inom oss.
Är det något ni vill hälsa den som är vuxen och skulle vilja, men aldrig har sjungit i kör, frågar jag. Prova, säger de båda. Det är aldrig försent att börja sjunga. De funderar på hur många i kören som kan läsa noter, men kan inte säga vilka som gör det och vilka som lär sig sångerna på annat sätt. Det märks faktiskt inte på körövningarna, kommer de fram till.
Jenny pratar också om känslan när man övat intensivt på något i kören och sedan får framföra det, hur fantastiskt det kan kännas. Förra hösten gjorde kören musik från TV- och dataspel och det upplevde de som en höjdpunkt. Det var så häftigt! säger Jenny.
Har man väl övat in något stycke så man kan det och allt fungerar bra, så spelar genren inte så stor roll, tycker Ingegerd. Då är det roligt, bara att få musicera tillsammans.
I höst fyller Stora Lundby kyrkokör 80 år. Då blir det dags att framföra folkmusikmässan I välsignan och fröjd, tillsammans med musiker i Stora Lundby kyrka. Det ser de båda fram emot.
Men först väntar lite välförtjänt sommarledighet.