Jul, jul, strålande jul - det är en av alla de där sångerna som kommer med juletiden och som också ger stämning. En känsla som leder fram till julens centrum i det lilla Jesusbarnet. Det finns mer av olika traditioner än sånger och psalmer runtomkring julen. Ett litet julkort till exempel, eller en julhälsning.
Bara för några år sedan gick posten på högtryck för att leverera alla dessa hälsningar om en välsignad jul de sista skälvande dagarna innan helgen. Nuförtiden är det snarare Facebook, Snapchat, sms, TikTok, Instagram - ja, jag vet inte var raden av möjligheter slutar för att kunna lämna fram julhälsningar. Men fortfarande kan nog känslan dyka upp: ”Ajajaj!! Dem glömde vi skicka till!”, när julhälsningar öppnas.
Häromdagen kom det in en liten flicka till pastorsexpeditionen och hade med sig en hälsning till någon som jag tror vi glömmer av emellanåt. Hon hade med sig ett litet vackert, egenhändigt tillverkat julkort med änglar på, och hälsningen, den var till Gud.
God Jul Gud!
Det är kanske inte så vanligt att skriva julkort till Gud men ändå finns det i julens evangelium – hälsningen till Jesus. Det där som vi kan läsa om, de som bär julens hälsningar till Gud.
Nej inte värdshusvärdarna, nej inte änglarna. Men Josef och Maria då? Nej!
Men däremot herdarna! De springer fram i natten för att hälsa det lilla Gudsbarnet i krubban välkommen!
Mitt i sin vardag tog de en paus för att möta Jesus, inte för att de måste, inte för att de blev tvingade, utan helt enkelt för att de var lite nyfikna på det som änglarna berättade om.
Nyfikenhet hör också julen till, inte bara för att få klämma på paketen eller undra vad som gömmer sig under granen, utan också för att få stilla sin nyfikenhet med vad gåvan av Jesus Kristus kan göra i mitt liv, i våra liv.
Bevara din nyfikenhet på Gud, på Jesus, gör som herdarna, gå och se efter vad Guds son kan gör i ditt liv!
Amen!
