Här är biskop Andreas vigningstal
Fest & Tack
Idag, vänner, är det fest. Här i Stockholms domkyrka, Storkyrkan, men inte bara här utan det är fest för hela Stockholms stift, ja hela Svenska kyrkan. Det är en stor sak idag när ni tre – Erik, Linda och Rikard – vigs till präster.
Många av er som samlats här för att dela festen känner ju personligen någon av de här tre och kan intyga vilka bra personer de är. Eller hur?
Och idag ställer ni tre er själva och era liv till förfogande som präster. Ni har sagt ja till kallelsen och ni har förberett er i åratal genom studier, praktiker och annat. Och när vi om en stund går ut ur kyrkan är ni präster. Jag och vi andra som är här vill gratulera er, lyckönska er och också tacka er. Tack för att ni idag går in i ett livslångt uppdrag som präst, för att ni ställer era liv till Guds och kyrkans förfogande som präster. Tack Erik, tack Linda, tack Rikard!
Att vittna
Men, vad är egentligen grejen med präster? Varför finns det präster? Jo, texten som NN läste här från mittgången har en del att berätta om det. I texten talar Jesus om att vittna och om vittnesbörd.
Räck upp en hand om du någon gång vittnat i en domstol, vid en rättegång. (---) Jag har gjort det en gång. Per telefon i en rättegång angående en bilolycka. Och vad gör man när man vittnar? Jo, man berättar vad man sett och hört. Hur man uppfattade eller upplevde en situation. M a o man berättar vad man har varit med om.
Människor i vår tid ropar efter människor som ”varit med om… det heliga”. Som varit med om, som upplevt något av det gudomliga, av Gud. Som kan vittna om det heliga i våra liv, som kan berätta. Vår tid och vår värld längtar efter människor som känner Gud. Som har något att berätta om det, visa på det heliga. Det finns ett sug efter det i vårt samhälle idag. Vi står i början av en ny vår för kristen tro.
Det är verkligen inte bara präster som kan vittna, berätta. Utan alla som har något att dela, alla som har erfarenhet av det heliga. Någon kanske sitter i bänken och tänker att ”jag vet inte riktigt hur mycket jag tror på Gud eller inte” eller någon annan ”ja, Gud finns nog, men jag kan inte påstå att jag vet något om Gud”. Jag vill utmana dig för jag tror att du, att vi alla, har erfarenheter av det heliga. Stunder då vi anat något större, tillfällen då livets storhet och mysterium gett oss existentiell svindel, liksom öppnat sig. Ögonblick då något berört oss på ett sätt som vi inte kan förklara.
Kanske en stark upplevelse i möte med naturen, gemenskap med skapelsen, kanske vid en dödsbädd, kanske i ett förlossningsrum med ett minutgammalt barn på bröstkorgen, kanske sittandes under valven i en katedral, kanske i gapskrattet tillsammans med vänner, kanske i gråten som oväntat och plötsligt väller fram. Tro mig, det är Gud som drar i dig. Det är Gud som ger sig till känna: ”jag är här, jag finns, jag är med.”
Ni som idag blir präster får på ett särskilt sätt uppdraget att vittna. I ett av prästlöftena ska ni strax lova att ”rent och klart förkunna Guds ord”. Eller som Jesus uttrycker det i texten så ska ni citat ”vittna för sanningen”. Det som Jesus säger att Johannes döparen gjorde. Han vittnade för sanningen, om sanningen: han pekade på Jesus och sa ”där är han, lär känna honom, följ honom, Jesus är grejen”. Då var det Johannes döparens som sa det, nu är det er uppgift att vittna för sanningen.
Och i texten säger Jesus att han vill att vi ska bli räddade. Och det omfattar bland annat att bli räddad från den stora missuppfattningen att det enda som finns är det vi kan ta på och se på och mäta. När det i själva verket finns såå mycket mer. Vänner, det finns oceaner av verklighet och sanning bortom det synliga och mätbara.
Att vittna för sanningen, att berätta att Jesus är grejen är mångas uppgift. Men ett svar på frågan varför vi har präster är att vi behöver människor som på ett särskilt sätt har som uppgift att tala om det heliga, förkunna Gud, och berätta om Jesus Kristus.
Att vara lampa
I texten finns ett till, snarlikt svar, på varför det finns präster. Jesus pratar nämligen om lampor. Tänkte ni på det? Lite otippat, men Jesus pratar faktiskt om lampor. Han säger nämligen att Johannes döparen citat ”var en lampa som brann och lyste”. Överfört till oss kan vi säga att Stockholms stift och Svenska kyrkan idag får tre nya lampor.
Och vad kännetecknar då en lampa? Jo, säger Jesus, den ”brinner och lyser”. Men har ni tänkt på att lampan och ljuset inte är samma sak? Det spelar ingen roll om det är en ledlampa eller vanlig glödlampa eller en oljelampa: lampan är inte ljuset. Lampan är en ljusspridare, en ljusbärare, men inte ljuset i sig.
Erik, Linda och Rikard: ni är, som Johannes döparen, kallade att vara lampor. Ni ska sprida ljus där mörker råder. Ni ska vara ljusbärare där hoppet är svagt eller där t o m hopplösheten brett ut sig. Ni ska vara ljusgivare när människor famlar eller inte riktigt hittar. Ni ska vara ljusledare som visar vägen.
Kära lampor, ni ska som det står, ”brinna och lysa”, men inte för att själva glänsa och stråla. I ett av prästlöftena kommer ni snart lova att vara präster, citat, ”så att Gud blir ärad, kyrkan uppbyggd och Guds vilja förverkligad i världen.” Det är lampans löfte till Ljuset, till Gud. Det löfte har också alla ni andra här inne som redan är präster – och ni som är diakoner – gett. Och jag som biskop har gett det löftet. Det är inte jag eller du som är präst eller diakon som ska bli ärad, utan Gud. Inte jag och min självbild som ska bli uppbyggd, utan kyrkan, inte min vilja, utan Guds vilja som ska bli förverkligad i världen.
Alla vill – inte bara präster och diakoner – är och kan vara ljusspridare men vi är inte ljuset. Vi ska sprida ljus och vara ljusgivare, men det är Jesus Kristus som är ljuset. Han är ”världens ljus”, det säger han själv. Så skönt, så befriande. Vi får slappna av. Vi slipper försöka vara ljuset, och får istället vila i att vi får sprida det, förmedla det, peka på det.
De tre som ska vigas idag har varsin assistent, de personer som gick in sida vid sida med Erik, Linda och Rikard. Assistenterna har gett sin prästkandidat ett bibelord. Och både Linda och Erik har fått bibelord som innehåller Jesus helt centrala bud, uppmaning till oss alla. Som säger något avgörande om vad det är att vara lampor som brinner och lyser. ”mitt bud är detta, säger Jesus: att ni skall älska varandra.” Där har vi det: vi ska leva i kärlek till varandra och andra.
För att kunna göra det, kunna vara lampor som brinner och lyser behöver vi leva nära Jesus Kristus, världens ljus. Och det vill jag uppmana alla till och alldeles särskilt er tre som vigs idag: håll er nära Kristus, bli kvar i hans kärlek. Och glöm inte att även om ni är präster, med ett särskilt uppdrag att vara lampor som brinner och lyser – så får ni och behöver ni också ta emot ljus från andra. Att vara präst är inte att alltid vara den som ger och ger och ger, utan att också få ta emot: från Gud och från människor. Få ta emot: från era vänner, familjer, släktingar, arbetskamrater och – från och med i morgon – från era församlingsbor. Amen.
