Lyssna

Nyhet / Publicerad 10 december 2025

Kvinna och filantrop i tidigmodern tid

Anna Maria Soop var en ovanlig och driftig kvinna för sin tid. Genom hennes donation kunde det Soopska fattighuset inrättas redan 1734, ett av de tidigaste exemplen på en privat kvinnostiftelse i Stockholm. Institutionen levde vidare långt efter hennes död och i modern form uppfyller den fortfarande sitt ursprungliga syfte.

Fortfarande lever Anna Maria Soops minne kvar genom den Soopska stiftelsen som idag förvaltas av Stockholms stiftskansli. Stiftelsen är ett historiskt exempel på tidigt organiserad social omsorg riktad specifikt till kvinnor. Den visar att adliga kvinnor som Anna Maria Soop aktivt deltog i social välgörenhet och samhällsbyggande. 

Vem var hon? 

Anna Maria föddes in i den prominenta ätten Soop af Limingo, en av rikets äldre frälseätter. Miljön hon uppfostrades i präglades av plikt, hushållsekonomi och adlig förvaltning. Hennes utbildning bestod bland annat av språk, religion, hushållsledning och grundläggande ekonomi.

Rollen som adlig matriark och förvaltare

Efter två äktenskap med högt uppsatta män fick Anna Maria insikt i högadelns ekonomiska och administrativa funktioner. Som änka, två gånger, fick hon ansvaret för förvaltning av gods, bokföring, juridiska ärenden, hushållsdrift och pensionslösningar för tjänstefolk. Gamla dokument visar att hon drev ett eget ekonomiskt kontor, vilket var ovanligt för en kvinna på 1700-talet.

Under den här tidsperioden tog adliga kvinnor ofta ansvar för välgörenhet, särskilt riktad mot kvinnor i tjänsteställning. Soops donationer tyder på att hon såg äldre tjänarinnor och deras behov som ett särskilt ansvar. Det fanns också en religiös plikt där välgörenhet sågs som en självklar del av livsverket. Fattighuset var inte bara en allmän välgörenhetsinrättning — det var en social trygghetslösning, motsvarande en tidig pensionsform. Huset bar inskriptionen: Fattighus. Inrättat af Riks-Rådinnan Grefvinnan Anna Maria Soop. 1734.

Arvet efter Anna Maria Soop af Limingo

I december 1924 godkände kungen köpeavtalet om försäljning av fastigheten till Stockholms stad. Köpeskillingen på 50 000 kr omvandlades till en fond med villkoret att ”en femtedel av avkastningen skall läggas till kapitalet och återstoden användas till bidrag till bostad med värme och lyse för högst fem fattiga och sjukliga kvinnor.”

Idag är den historiska fonden formellt registrerad och moderniserad och förvaltas av Stockholms stiftskansli. Stiftelsens avkastning får användas till bidrag för boendekostnader (till exempel hyresbidrag och hjälpmedel som förbättrar boendet) för äldre behövande kvinnor i Stockholms stift. Denna stiftelse ingår i Stockholms stifts stiftelser för behövande som har sista ansökningsdag 30 september varje år. Ansökan sker via den egna församlingen/diakonen — alltså genom hemförsamlingens sociala och kyrkliga kanaler. 

Pia Strand Runsten