Erik Hamdahl, varför ville du bli präst?
− Jag har varit kristen hela livet och haft ett engagemang i kyrkan som varit självklart, t ex som ungdomsledare. Och uppdraget man får i dopet, om att vara en kristen i världen, har jag tagit på största allvar. Men det skulle vara fånigt ifall alla kristna sprang runt och blev präster, och det ju inte meningen att alla ska bli präster. Jag har gått runt och känt mig som en ”vanlig” kristen, och nu vill jag lägga mycket mer av min tid på att arbeta för kyrkan. Jag har landat i att det är som präst jag ska göra det.
Vad sa din omgivning, vänner och familj när du berättade?
− De blev glada. Och de som var mina närmaste sade att vi har undrat om du inte skulle bli det.
Vilken är den mest udda fråga du fått av någon i samband med ditt yrkesval?
− Den allra vanligaste udda frågan jag får är om präster får dricka vin. Med oro i blicken. Det får man ju självklart göra.
Har du fått omvärdera nåt för egen del?
– Jag har blivit mer medveten om mitt eget beteende i vardagen. Att i smyg smita före i liftkön eller rusa fram till en nyöppnad kassan… det gör jag inte längre.
Vad tror du att Svenska kyrkan i Stockholms stift behöver för att möta framtiden?
– Vi ska inte sälja några kyrkobyggnader eller riva församlingshus. Vi måste ha kvar våra platser. Kyrkobyggnader är annorlunda rum som bär på viktiga betydelser. Från utsidan fungerar de som landmärken och missionsplatser – man ser dem och minns att kyrkan finns. På insidan blir mötet mellan tradition, mänsklig erfarenhet och helighet synligt för oss. Dessutom är kyrkor och församlingshem viktiga samlingsplatser i samhället. Därför ska vi behålla dem och fortsätta använda dem.
Erik Hamdahl vigs till präst av biskop Andreas i Storkyrkan den 18 januari. Prästvigs gör även Linda Kellén Nilsson och Rikard Kjellman.