Några människor står med röda rosor och skyltar med texten Goda grannar.
Lyssna

Nyhet / Publicerad 24 september 2025 / Ändrad 25 september 2025

Goda Grannar på Södermalm firar tio år av gemenskap

På Iris café i Vasastan kunde man, på 80-talet, se Per Eggers och Meg Westergren i tv-serien Goda grannar. Verklighetens Goda Grannar träffas i stället på Café Medkänsla vid Medis, där man erbjuder språkkafé och mycket annat för nyanlända.

I projektet Goda Grannar på Södermalm samarbetar Katarina församling, Stockholms moské – det är de som är grannarna − och biståndsorganisationen Islamic Relief för att kunna ge stöd till nyanlända och asylsökande. Bland annat erbjuds rådgivning, språkkafé och babyrytmik.

De har under tio år skapat mötesplatser, trygghet, vänskap och en väg till integration för nyanlända på Södermalm. Nu firar Goda Grannar ett decennium av medmänsklighet med en jubileumsfest i Stockholms moské.

Det var 2015, när flyktingkrisen nådde Sverige, som de tre gick samman i ett akut initiativ för att hjälpa människor på flykt. Det som började som ett natthärbärge för transitflyktingar utvecklades snabbt till ett långsiktigt samarbete – och fick namnet Goda Grannar.

− Jag minns den första natten. Vi hade hört från moskéer i Tyskland att många [flyktingar] var på väg mot Sverige. Vi sade att de kunde transportera dem till oss i moskéerna. Folket började komma in. Vi förberedde den stora bönesalen. Där kunde man sova, och vi erbjöd mat, dusch och kläder, berättar Jalal Darir från Islamic relief.

Grannarna knackade på

 Mat och kläder kom in från civilsamhället. Och den andra dagen knackade det på dörren.

− Då kom vår granne i Katarina församling, Olle Carlsson [dåvarande kyrkoherde]. Hans fru är från Grekland, de hade sett hur det hade landat flyktingar i Grekland och undrade om de kunde hjälpa till. Vi sade, kom bara med er personal.

Över tusen volontärer hjälptes åt på fältet. De delade ut kläder och mat. Där fanns läkare, jurister och tolkar som talade flera språk.

− Vi kompletterade varandra, det var helt fantastiskt, säger Jalal Darir.

Allt gick inte smärtfritt förstås. För vissa var det konstigt, berättar han, att kyrkan och moskén samarbetade.

− Jag kommer ihåg en ung kille. Han sade att han inte ville gå till moskén, han var kristen. Han tyckte det var konstigt att vara i moskéer, men han fick sova i kyrkan. Jag sa, det här är Sverige, vi jobbar tillsammans. Jag har fortfarande kontakt med honom.

Ouissila ben Othman, engagerad i Stockholms moské och ordförande för Interreligiösa Rådet i Stockholm (IRiS) har liknande minnen från arbetet under Goda Grannars begynnelse:

− Jag var med då och vi brukade säga till människorna som mottog: ”Välkommen! Duscha i moskén, sova i kyrkan” eller ”Duscha i kyrkan. Sova i moskén”. Många blev förvånade och mycket positivt överraskade över hur samarbetet mellan religioner såg ut i Sverige. Därefter grundade vi Goda grannar – ett samarbete som fortsätter än idag.

Snabbare integration

Jalal Darir vill också gärna berätta om Saeed Alnahhal från Syrien, som kom till Goda Grannars språkkafé och ett år senare hade ordnat praktik som journalist för att senare bli fast anställd.

− Han lärde sig språket på ett år. Det var jättefantastiskt med den snabba integrationen, säger han.

Du kan läsa Saeed Alnahhals historia här nedan. Nästan 6 000 flyktingar kom, om man jobbade nästan dygnet runt i tre månader, berättar Jalal Darir. Och när röken hade lagt sig märkte man att allt gått jättebra. Ingen byråkrati, bara samarbete, man hade funnit varandra. Så samarbetet har fortsatt.

En av de första saker man kan läsa i skriften Om krisen eller kriget kommer är ”lär känna dina grannar”, påpekar Olof Boman, som är präst i Katarina församling och ordförande i Goda Grannar.

− Goda Grannar har möjligheten att, när det händer saker, ganska enkelt vara med på olika ställen. En präst kan stå bredvid en imam, för vi känner redan varandra. Geografisk närhet spelar också roll. Att bedriva Goda grannar är inte en av våra huvuduppgifter, men det ingår ändå i diakonin, säger han.

− Stockholms moské och Katarina kyrka ligger tre minuters gångväg från varandra, två geografiska grannar som nu i tio år lärt känna varandra och blivit just goda grannar. Vi har också möjligheten att, när det händer saker i samhället, enkelt synas tillsammans som vänner. Prästen bredvid imamen känner redan varandra. För oss i Katarina församling är samarbetet Goda Grannar inte en av våra huvuduppgifter, men det ingår självklart i att vara en diakonal kyrka i vårt närområde.

Brokiga bakgrunder

Så vad är det man kan få hjälp med? Två dagar i veckan är det språkkafé på Café Medkänsla, som ligger i samma hus som moskén. Det leds av volontärer.

− Det kommer människor med olika bakgrund, ukrainare, eritreaner… det är en ganska heterogen grupp som dyker upp och övar svenska tillsammans med de fantastiska volontärerna, säger Olof Boman.

Man kan få rådgivning, det vill säga hjälp med formulär till myndigheter, och allt möjligt praktiskt i samhället. Det finns även en öppen förskola, Smågrannarna, med babyrytmik som bedrivs i Allhelgonakyrkan två förmiddagar i veckan.

− Alla de här verksamheterna är öppna för alla, oavsett bakgrund, tro eller icke-tro. Vi möts i det konkreta arbetet att hjälpa vår nästa, som är en grundbult i både islam och kristendomen, och vi gör det tillsammans. Varje vecka.

Verksamheten är öppen för alla, kostnadsfri och bygger till stor del på volontärers insatser. Målet är att skapa möten mellan människor – oavsett bakgrund, religion eller språk – och att bygga upp en förståelse och tillit. Idag finns Goda Grannar även i Sundbyberg och i Umeå.

− Arbetet och gemenskapen med Goda Grannar är ett framgångsrikt exempel på lokalt fredsskapande interreligiös praktik. Genom dessa typer av samarbeten möter vi upp till FN:s globala mål 16 om fredliga och inkluderande samhällen, säger biskop Andreas Holmberg.

Prisat initiativ

År 2021 tilldelades Goda Grannar Martin Luther King-priset för sitt arbete med att bygga broar mellan kulturer och religioner. I motiveringen lyftes projektets förmåga att skapa fredlig samverkan i en tid av ökad polarisering.

Vill du bli en god granne? Goda Grannar söker alltid nya volontärer och samarbetspartners. Gärna med en pedagogisk ådra. Vill du bidra med din tid, kompetens eller bara vara en medmänniska? Läs mer på Katarina församlings webbplats eller besök Café Medkänsla på Medborgarplatsen.

”Goda Grannar har spelat en stor roll för mig”

För åtta år sedan kom Saeed Alnahhal för första gången till Goda Grannars språkkafé för att träna på att prata svenska. Idag är han journalist på Dagens Nyheter.

Saeed Alnahhal var journalist hemma i Syrien, och senare även i Libanon efter att ha flytt dit 2014. När han och hans familj flydde vidare hamnade de först i Norrköping och, efter att de fått uppehållstillstånd, i Stockholm och Södermalm.

Väl där började han lära sig svenska på SFI på Medborgarplatsen, och det var där han fick höra talas om Goda Grannar som låg alldeles bredvid

− Jag gick på skolan mellan ett och fem och sedan gick jag till språkkaféet. Nästan varje dag var jag där. Jag hade aldrig pratat svenska förut, och det blev jätteintensivt. Goda Grannar har spelat en stor roll i hur jag utvecklat min svenska, säger Saeed Alnahhal.

Kombinationen av uppstyrda studier och att sedan kunna prata fritt på språkkaféet var perfekt, menar han. Och samma sommar, ”när jag inte kunde prata svenska”, representerade han Goda grannar på Almedalen:

 − Det var ärkebiskopen och en judisk rabbin, och så var jag med som muslim, säger han.

Saeed kom in på utbildningen Korta vägen, som ledde fram till en praktikplats på Svenska Dagbladet.

− Jag började där i mars 2018, och två dagar senare hade jag en text med namn och bild på förstasidan!

(Texten finns att läsa här, men ligger bakom betalvägg.)

Efter nästan ett år på Svenskan flyttade han till DN där han fick fast anställning i början av 2020 och skriver för utrikesredaktionen.

Men Saeed Alnahhal har inte helt släppt kontakten med Goda Grannar. När han fortfarande gick sin utbildning hjälpte han till när det behövdes. En gång gick han dit för att hälsa på och upptäckte då att volontärlärarna hade valt en av hans texter i SvD för eleverna att läsa och diskutera. Texten hade rubriken Räknas det som att jag är integrerad? 

− Det var ett perfekt ämne att diskutera på språkkaféet − en text som skrivits av en person som suttit i en av de här stolarna, säger Saeed Alnahhal.

Han har fortfarande kontakt med människor han lärt känna där, och nämner Kerstin Bergeå från Goda Grannar. Kerstin vars namn han inte ens kunde uttala första gången de sågs. Deras respektive familjer är vänner idag. Och han pratar gärna om Goda Grannars betydelse.

− Vi har alltid haft en jättebra relation. De har haft stor betydelse för mig och de uppskattar mig för att jag blev så snabbt integrerad.