Många av oss har någon gång gjort viskleken. Den då man sitter i en ring, en hittar på en mening och börjar viska den till sin granne, grannen viskar vidare det den hört och så fortsätter det tills sista person i ringen säger högt vad hen uppfattat. Det blir ofta annorlunda från ursprungsmeningen. Om Gud har vi människor i årtusenden sagt mycket, många gånger styrt av hur vi själva vill uppfatta Gud eller använda oss av Gud för våra egna syften. Gud har använts i krigets namn eller att hota och döma andra med bland annat.
Snart firar vi jul. I kyrkorna läser vi julevangeliet, på radion går låtarna varma om en nyfödd bebis och så vidare. Det budskapet är ingen visklek! Utan ett nyfött barns skrik som ljuder genom årtusendena. Det kan inte uttryckas konkretare. Gud som en bebis. En kärlek, totalt utlämnad. Som söker vår blick i fullständig tillit. Inga fula maktknep, inga hot och pansar. Det är ett starkt budskap. Gud har valt sida! Allt skapats sida! Speciellt den mest utsattes sida och önskar att vi tar detta budskap i vår famn och till vårt hjärta.
Guds plan är tydlig – Gud vill föra världen tillbaka till kärleken genom kärlek. I Jesusbarnets utsatta födelse ser vi det! Det sätter människor i rörelse för engagemang för barn, flyktingar, jordens djur och växter. Samtidigt som denna kärlek kan hela våra sårade hjärtan när vi möter Guds-barnets blick som älskar oss tillitsfullt, trofast och vänligt.
Jag har alltid tyckt om att lägga till, lite alla möjliga, figurer till min julkrubba. Här finns sädesärlan, kameleonten, snigeln och sländan, elefanten, ödlan och i år har jag målat ett träd på fönstret som en symbol för skogen. Medvarelser som får samsas med de klassiska djuren i en julkrubba. Medvarelser som liksom Jesusbarnet behöver vår famn, vår kärlek och omsorg.
En stor stjärna lyser över julbudskapet. En stjärna som leder oss hem till meningen med våra liv – att vara älskande människor. Julbudskapet är ingen visklek utan tydlig som ett barnskrik – att föra världen tillbaka till kärleken genom kärlek. Låt oss ta det i vår famn!
Jesusbarnet i krubban där,
lär oss vad kärlek är;
älska, värna alla små,
våra medvarelser likaså.
Läka jorden och varann,
det är gåvan vi bär fram.
Amen
Cecilia Holmberg, präst i Stockholms stift