I bibeltexten om Sankt Stefanos finns inte en stavelse som på minsta sätt antyder något om att han skulle ha frekventerat något stall eller ägt några hästar, vare sig apelgrå eller av andra kulörer. Ändå är det Stefanos som den kända julvisan handlar om:
Staffan var en stalledräng
- vi tackom nu så gärna -
han vattna' sina fålar fem.
- Allt för den ljusa stjärna.
Ingen dager synes än,
stjärnorna på himmelen,
de blänka.
Två de voro röda,
de tjänte väl sin föda.
Två de voro vita,
de var de andra lika.
Den femte han var apelgrå,
den rider Staffan själv på.
Innan hanen galit har,
Staffan uti stallet var.
Innan solen månd' uppgå,
betsel och gullsadel på.
Staffan rider till källan
vi tackom nu så gärna -
han öser upp vatten med skällan.
- Allt för den ljusa stjärnan.
Ingen dager synes än,
stjärnorna på himmelen,
de blänka.
SVENSK DIKT SIDAN 34-35
Precis som mycket av det som Bibeln handlar om blev berättelsen om Sankt Stefanos både under medeltiden, förr och senare omgjort och omtolkat på olika sätt. Det blev till legender, traditioner, sånger och andra skapelser med mer eller mindre av förankring i de ursprungliga bibeltexterna.
Så skedde även till exempel med de bibliska personerna Maria Magdalena och aposteln Johannes som också finns avbildade i Spånga kyrka.
Bakgrunden till Staffansvisan är en legend som handlade om Stefanos - Staffan är en försvenskning av namnet. Det är i den legenden som det sägs att Staffan var stalledräng, han ska ha varit anställd hos kung Herodes, vilket mycket riktigt var namnet på flera av härskarna vid tiden då Stefanos var verksam. Stefanos festdag enligt helgonkalendern var annandag jul, 26 december (ett datum då han även nuförtiden högtidlighålls i Svenska kyrkan), och genom att göra honom till stalledräng hos Herodes kunde man koppla samman firandet av honom med julens händelser.
I legenden berättas det nämligen att när Staffan höll på att vattna hästarna fick han syn på en stjärna som speglade sig i vattnet, det var Betlehemsstjärnan. Staffan begav sig då till Herodes för att förkunna att den nye judakonungen var född. När Herodes som just befann sig till bords fick höra detta svarade han att det var lika omöjligt som om en stekt tupp skulle stiga upp och gala. Vilket var precis vad som hände i nästa ögonblick, tuppen reste sig och gol:
Christus natus est
alltså Kristus är född. Det var därefter, och som en följd av detta som Staffan blev stenad till döds, berättar legenden. Det är väl egentligen bara i denna detalj, stenandet, som legenden överensstämmer med det som Bibeln berättar om Stefanos.