Lyssna

Betraktelse tolfte söndagen efter trefaldighet

Visst är det skönt med en Gud som har överseende med oss människor och att livet inte alltid anpassar sig efter reglerna, skriver Elin Mellbin i dagens betraktelse.

Jesus var jude. Och många av personerna vi möter i bibelberättelserna från evangelierna är också judar. Precis som kristna, och som alla religioner, så finns det förhållningsregler inom judendomen. Riktlinjer man håller därför att Gud påbjudit dem.

Inom judendomen är sabbaten ett tydligt sådant direktiv. Eftersom Gud vilade den sjunde dagen, efter att han skapat världen, så ska även det judiska folket ha en dag av vila.

Varje fredag när solen går ned så inleds sabbaten. Det är en glädjefylld tradition då familjen samlas och man äter och sjunger och ber tillsammans. Och under lördagen som sen följer så ska judarna vila. Det betyder att de inte ska utföra något arbete, att de inte ska laga varm mat på spisen, fixa i trädgården eller göra något annat som kräver ansträngning.

Så när Jesu lärjungar, här i bibeltexten, börjar rycka av axet, alltså det som man kan äta på till exempel ett havrestrå, så blir judarna som ser detta upprörda. De har rätt länge varit ute efter att sätta dit Jesus - alltså komma på honom med att göra något som inte är tillåtet enligt judisk lag, och när de ser detta så tänker dem kanske: ”Jackpot! Nu har vi honom!”

Jesu lärjungar, de var hungriga. De hade inte någon mat att äta. Så när de såg grässtråna med näringsrikt ax på sig, så plockade de och åt. Även fast det var sabbat och de inte fick. Lärjungarna visste att de inte fick plocka av stråna och de gjorde det ändå.

Men Jesus säger då att även om lagar finns så är människan alltid viktigare än lagen. Han menar att Gud har skapat lagar och regler för människans skull. För att vi, när vi följer reglerna, ska må bra. Och att när en lag eller regel istället kanske skadar människan så har människan rätt att där och då faktiskt bryta mot den.

Alltså - Gud införde sabbaten, vilodagen, för människans skull och inte för sin egen. Vilodagen infördes för att vi människor skulle få ta det lugnt en dag i veckan. Men vid en nödsituation så är det svårt att ta det lugnt. Vid en nödsituation så finns det inget som är viktigare än att åtgärda den. Nöden har ingen lag. Har man ingen mat och är hungrig och får en chans att äta – då ska man äta, oavsett vilken dag det är.

Och jag tycker att det är superskönt att vår Gud är på det här sättet. Liksom har överseende med oss människor och med hur livet kan vara. Med att livet kanske inte alltid passar in i den ram som samhället skapat. Med att livet inte alltid anpassar sig efter reglerna.

För ibland så menar man att komma i tid, men blir ändå försenad, eller glömmer något som man verkligen försökt att inte glömma. Ibland säger man något dumt till någon man egentligen tycker om. Och ibland önskar man kanske att man gjort mer för andra eller för sig själv i någon situation.

Det blir inte alltid som vi har tänkt oss, och det är okej. Det finns utrymme hos Gud för det.

Sen så tror jag verkligen inte att Gud menar att vi människor helt kan strunta i regler och lagar och de bud som han har gett oss, men jag tror inte heller att Gud skulle säga: -”Nu har du gjort fel! Du kan dra! Jag vill inte se dig mer!”  

För jag tror att Guds nåd - alltså Guds förlåtelse och Guds kärlek, att den är större än det största fel vi människor någonsin kan göra.

Jag tror på en Gud som förstår oss. Som vet vad vi har i våra hjärtan och vad vi känner. Som alltid ger oss en ny chans när vi gjort fel. Och som uppmanar oss att alltid göra vårt bästa. En Gud som säger: -”Kom igen, prova igen! Du kan bättre! Jag tror på dig!” En Gud som skapar regler och lagar med kärleken som motiv. En Gud vars främsta mål är att vi människor ska må bra.

I den Gudsrelationen finns det frihet. I den vetskapen kan man vila.