”Större ting ska du få se” säger Jesus till Natanael. Som en föraning om vad som skall komma. Och visst stämmer det. Jesus lärjungar fick se mycket mer än vad de någonsin kunnat ana och tro var möjligt.
Jesus, han är knutpunkten mellan himmel och jord. Länken mellan det gudomliga och det mänskliga. Och runt honom sker mirakler.
Det fick lärjungarna bevittna under den rid de levde med, och följde Jesus och det stämmer ju även for oss idag. För när vi följer Jesus kan vad som helst hända.
Och när det kanske talas om att ”undrens tid är förbi”. Att det inte sker mirakel i världen idag. Vad anses då ett mirakel vara? Vad utgår man ifrån?
För är inte bara det faktum att mina lungor fylls med luft när jag andas in, att blod pumpas runt i min kropp och att mina ben bär mig, ett under?
Är inte varje barnafödsel ett omvälvande mirakel? Varje sjuk som helas från sjukdom? Varje nytt vaccin som tas fram?
Varje olycka som undviks med en hårsmån? Hur man ibland råkar springa in i precis just den man behöver träffa?
Nej det pratas inte så mycket om mirakler i Sverige idag. Däremot så pratas det om tur. ”Vilken tur att det där hände som har gjort mig till den jag är idag”. ”Vilken tur att jag träffade just dig här!”. ”Vilken tur att jag är frisk”.
Men är det tur? Eller är det Gud? Det är frågan. Och det vet vi förstås inte säkert.
Men det vi vet – det är ju att vår gud har utfört otroliga ting som går att läsa om i Bibeln, och att det på något sätt ju borde betyda att vår gud är otrolig än idag. Att undrens tid ej är förbi. Att Gud är aktiv mitt i våra liv, och i vår värld.
Vi kanske bara måste öppna våra ögon och se oss omkring. Se undren! Se miraklen! Lägga märke till dem när de sker.
Och så kanske vi får påminna oss själva och ställa oss frågan lite då och då – om det är så att det är tur, eller om det faktiskt är Gud.