Han utsåg de tolv och efter dem följde fler och fler och fler. Kyrkan växte stort under den första tiden och har fortsatt växa, och idag är vi lärjungarna.
Ett kristet lärjungaskap kännetecknas av att som de tolv följa i Jesu fotspår. Ett uttryck i kyrkan för detta är att frambära sitt liv som ett andligt offer. Ordet ”offer” är laddat – ofta med negativ betydelse, där man lätt tänker på att någon försakar sig själv och lider, kanske till och med får sitt liv förstört.
Men offer är också något gör om att man vill nå framgång och bli bra på något – till exempel höjdhopp. Man måste offra lata dagar framför tv:n eller datorn. Eller till exempel att som seglartokig kvinna ge upp det när man träffar någon man vill dela sitt liv med och den är rädd för vatten. Och som förälder offrar man saker för sina barn. Sällan är det fråga om lidande utan sådant man gladeligen ger upp eller gör för den andre.
Och om man ser på livet i stort märker man att livet består av många offer. Och att ett offer faktiskt kan vara en slags gåva som kommer utav en inre vilja att ge, inte av tvång eller martyrskap.
I en kyrka som upphöjer Jesu offer på korset som den största räddningen och kärnan i vår tro är det viktigt att hitta en balans när vi talar om offer.
När vi tar emot Jesu gåva av kärlek – hans offer - kan det i oss väcka en vilja att ge av oss själva i lärjungaskapet, kanske försaka delar i vårt liv som inte längre känns relevanta eller att ge av det vi kan. Det blir ett andligt offer.
Kristet lärjungaskap är lite som en härmningslek. Som att följa John – eller i detta fall: följa Jesus – precis som de tolv första gjorde. Vi gör det i våra sammanhang, genom att följa den Gyllene regeln och det dubbla kärleksbudet. Då blir det ett slags positivt offer – att följa Jesus och göra som han, så människor upprättas och att Guds rike sprider sig i världen. Amen.