Jag blir mer berörd av påsktidens berättelser än av julens. Berättelsen om den utstötta
och plågade människan på korset och om rädda lärjungar som sen repar mod igen, trots allt, talar mer direkt till mig än vad vise män och änglar gör. I påsktidens berättelser finns både vemod och hopp.
Långfredagens mörker och påskdagens ljus hör ihop. Det finns inga genvägar till uppståndelsen. Man kan inte hoppa över långfredagen och börja i trumpetfanfarerna och ”Kristus är sannerligen uppstånden”. För om bara ”allt ordnar sig”, då är det för lättköpt för att vara trovärdigt. Det är ju inte så livet är. I våra liv och i världen runt omkring finns mycket långfredag.
Vad hände den där första påsken? Så fort man ska sätta ord på det glider det en ur händerna. Det är som med Gud – så fort man ska försöka sätta ord på Gud glider Gud en ur händerna. Och så verkar det ju vara för evangelisterna också. När de ska försöka återge påskens händelser då spretar det åt olika håll. Än är det en ängel vid graven, än är det två. Och när det handlar om vilka som kommer till graven blir det ännu mer förvirrat.
Men jag är glad att berättelserna spretar. Det är inte den tomma graven som gör störst intryck på mig, utan det faktum att berättelserna spretar så, och att man kan ana en stor förvirring. Förvirringen öppnar upp för något mer. Den gör det möjligt att tro. För när man är med om någonting som går utanpå allt man vanligtvis upplever, då blir det förvirrat. Och då förslår inte heller våra ord.
Den första påsken talar om en erfarenhet av att verkligheten är mer och större än vi anar. Den berättar att Jesus kom till sina lärjungar och vänner, även när de inte såg eller begrep det. Gud kommer till mig, är där bara, oavsett om jag ser eller begriper det. Ibland anar vi det, Guds närvaro, som ett färgskimmer från den stora fördolda världen omkring oss.
O Gud, Herre Kristus, du kan uppenbara dig på varje plats, och varje
plats där du uppenbarar dig är helig mark. Fyll våra hjärtan med förundran,
när vi går fram på vardagens vägar, så att vi kan möta dig där
och ödmjukt böja oss för din närvaro.
Amen.
