Andrums reportageteam träffar på Fredrik och Göran inne i en administrationsbyggnad på Nya kyrkogården i Västervik. Här har nyligen byggts
om och de två männen, som båda har titeln kyrkogårdsansvarig, håller på att inspektera kylanläggningen. Vad det är som kyls får var och en dra sina egna slutsatser om. Här bedrivs arbetet med värdighet och lugn, men samtidigt
är humöret gott och det märks att Fredrik och Göran tycker om sitt jobb.
– Vårt jobb är att uppfylla lagstiftningen när det gäller begravningar och att tillhandahålla gravmark till våra församlingsbor, säger Göran. Fredrik fyller i:
– Vi har även ett uppdrag där gravrättsinnehavare betalar för skötsel vi utför, alltifrån blomplantering till markarbeten, justera stenar och så. Vi har 10000 gravplatser varav 7000 med stenar, och av dem 5-6000 med skötseluppdrag.
En aspekt man kanske inte tänker på som besökande på begravningsplatsen är att det kan inträffa en katastrof av något slag där många dör. I så fall har Västerviks
nya begravningsplats i uppdrag att ta emot många och garantera en säker begravning för var och en även i en krissituation. I Sverige används inga massgravar.
– Vi har byggt ut en ny del av begravningsplatsen som vi inte har tagit i bruk än, och säkrat den mot läckage, berättar Göran.
– Den är framtidssäkrad på så sätt att vi kan provta allt vatten som rinner igenom den delen av kyrkogården.
Det ligger en stor gummiduk i botten med dränering, och är det inget fel på vattnet så kan vi släppa ut det i vår damm, så att vi kan återanvända det när vi vattnar. Men skulle det mot all förmodan vara någon form av e-colibakterier så kan man skicka vattnet till reningsverket, som UV-strålar det, så att bakterierna dör.
Vi går ut och tar en titt på omgivningarna. Där finns bland annat stora högar med kompost som blir till jord enligt ett genomtänkt system. Fredrik förklarar:
– Vi jobbar ju väldigt mycket med miljön, det vill vi gärna lyfta fram. Vi tänker mycket på miljön, vilka maskiner vi köper, vi har solceller, miljötänket genomsyrar allting vi gör. Vi vill gärna bli fossilfria med alla våra maskiner i framtiden. Vi har en bil som går på fossilfritt, och den är en hybrid. Vi har bara tankat den två gånger sedan december förra året, så den går mest på el. Den går fyra mil på el men vi kör ju oftast till en kyrkogård och då har vi en laddstolpe där. Och så får vi en ny bil den här veckan, en liten skåpbil, alldeles ny helt med eldrift. Det är några få handmaskiner och några gräsklippare som går på fossila bränslen fortfarande.
Även vattenhanteringen är miljövänlig, berättar Göran.
– Vi omhändertar allt dagvatten ifrån hela Örbäckenområdet. Det rinner orenat ner i den här dammen och så sedimenteras de farliga partiklarna i dammen. Sen tar vi
hand om ytvattnet och vattnar våra blommor med. Och överskottsvattnet går ut vidare till Örserumsviken. Förr gick det ut orenat, men nu renas det innan det går
ut i Östersjön, vilket är roligt. Vi fick bidrag av länsstyrelsen för det här projektet, nästan en miljon - de var väldigt intresserade.
Ett stycke längre ner finns bikupor. De bidrar till den biologiska mångfalden och att ha bin är dessutom en gammal kristen tradition. På medeltiden fanns det bikupor i de flesta kloster. Göran talar om saker att tänka på när man flyttar kupor.
– Om man bara flyttar ett kort stycke kommer bina att flyga tillbaka till den gamla platsen. Därför måste man göra flytten i två steg – först långt bort så att bina flyger dit istället, och därefter till den nya permanenta platsen.
Vi vandrar vidare och tittar på de olika gravplatserna. Fredrik och Göran ser tydliga skillnader mellan gravsättningsvanorna i olika tider. Det är lite av ett problem, för de gamla gravarna med kantstenar och stor gravsten är inte lika omtyckta längre, och då blir det gravar över som inte används. Fredrik:
– I Sverige är gravrätten 25 år rent juridiskt, och den kan förlängas om de efterlevande så önskar och betalar gravavgift. Här har vi sagt att vi försöker låta det gå 40 år innan vi gravsätter på nytt på samma plats. Men det blir ett bekymmer när gravarna mitt på kyrkogården inte återanvänds. Då blir kyrkogårdarna bara större och större och i mitten uppstår det hål i de så kallade kvarteren. Här har ju vi ett jättejobb tycker jag att försöka återupplåta gravarna.
Än råder i och för sig ingen större platsbrist.
– Nej, man har bara byggt ut och byggt ut, man har inte sett någon begränsning -
men det kostar ändå pengar att sköta gamla gravplatser. Och länsstyrelsen som
tillsynsmyndighet ser till att vi inte får göra hur vi vill med de gamla gravarna, man ska bibehålla utseendet för att se hur det har sett ut förr i världen.
Som avslutning går vi till en av de för närvarande mest populära platserna för
begravning – en så kalla askgravlund. Där grävs askan ner utan att enskilda gravplatser markeras, medan de gravsattas namn anges på en slags pelare strax intill.
– Denna tänkte vi skulle räcka under lång tid, men vi ser redan att många vill
bli begravda här.
I jorden kommer vi alla att hamna. Men exakt var och på vilket sätt varierar.
