Intervju med initiativtagare till projektet digitalkonst i Markuskyrkan
Detta är en intervju i Markuskyrkan mellan Jonas Johansson konstnär, Anna Adolfsson kommunikatör Skarpnäcks församling och Emilie Weiderud, policyrådgivare Svenska kyrkans nationella nivå.
Vad är det ni skapar här?
Jonas: Ett par olika utforskande projekt; Dels en projektion på de två stora textilierna vid altaret, men även också ett samarbetsprojekt med ungdomsgruppen med fokus på att skapa digital världar genom augmented reality. Vi tittar också på hur ljus kan användas skulpturalt, och hur vi med hjälp av ljus kan arbeta vidare med de grundförutsättningar som Leverentz (arkitekten för kyrkan) skapade.
Varför just Markuskyrkan?
Jonas: Markuskyrkan är magnifik! Vilken byggnad! Det finns flera ytor som man upptäcker allteftersom, taket, ljusinsläppet, vinklar. Det verkar finnas också en stor öppenhet mot att utforska hur Markuskyrkan specifikt, men kyrkor generellt, kan arbeta tillsammans med digital teknik. Det mest anrika tillsammans med teknikens hype.
Anna: När vi fick frågan om att vara en del av det här projektet blev vi både smickrade, glada och kanske också lite förskräckta. Men efter att ha fått lite mer information om Jonas tidigare arbeten och metoder blev vi övertygade. Han har ett så fint sätt att förstärka det som redan finns i lokalerna han arbetar i, och utsmyckar och förstärker snarare än att “ta över” rummet. Bara under den korta tid Jonas har varit här och testat har jag upptäckt nya detaljer i kyrkorummet som jag aldrig tidigare sett, trots att jag arbetat här i snart ett år. Det är oerhört häftigt och det känns kul att fler ska få ta del av det. Vi ser det som ett fantastiskt sätt att dra uppmärksamhet till kyrkorummet.
Emilie: När Jonas och vi påbörjade ett samtal om ett projekt inför Digital@idag var det direkt tydligt att Markuskyrkan var drömplatsen för detta samarbete, både som fysisk plats men också som församling som sedan tidigare gjort många spännande kulturaktiviteter.
Hur ser du på kyrkorummet?
Jonas: Min fristad finner jag ofta inom mig, i löpningen, i konsten, i meditationen. Oftast är det en plats jag finner genom att arbeta med kroppen, sinnet, eller andningen. Kyrkorummet känns som en genväg till lugn och inspiration, som om något lämnat en hemlig dörr på glänt, som egentligen vem som helst får stiga in i. Och varje dörr leder till en ny plats, men med lika förutsättningar. Kyrkorummet har inte varit en naturlig del av mitt liv, men genom mina andra livserfarenheter, och mitt konstnärliga utövande, hoppas jag att vi närmar oss varandra.
Emilie: Under Coronakrisen har det blivit så tydligt att kyrkorummet är mer än ett fysiskt rum, det är också ett digitalt sådant. I en forskningsrapport som Svenska kyrkan ar varit del av framkom det att 84 procent av kyrkoherdarna angav att deras pastorat/församling någon gång hade sänt gudstjänster eller andakter online under den perioden. Med den stora omställningen som kyrkan, likt samhället, har gjort under våren så kom digitala dagen lägligt för oss att reflektera men också ger oss möjlighet att tänka kreativt på vilka möjligheter digitaliseringen kan ge för kyrkan och kyrkorummet.
Kyrka och kultur – berätta hur de har med varandra att göra?
Anna: Kyrkan har alltid varit en av våra allra viktigaste bärare av kultur och format vår syn på samhälle och människa. För många har kyrkan genom tiderna varit det första sammanhanget för mötet med något större, utanför den egna sfären. Vare sig det består av att lyssna till gudstjänster och predikan eller kanske den enda möjligheten att få tillgång till levande musik i form av kyrkokörer och andra musikaliska framträdanden. Det är av yttersta vikt att vi i kyrkan fortsätter med det, inte bara förvalta vårt historiska arv utan att vi fortsätter att vara forum för konst, musik och kunskap och sprida det. Konst och religion är stark sammankopplade med varandra och svenska kyrkan har en tusenårig tradition av att verka som bärare av ett gediget språkligt och musikaliskt kulturarv.
Emilie: kyrka och kultur har väldigt mycket med varandra att göra, i dagens samhälle kan man se att kulturen ofta är en portal till kyrkan. En möjlighet att sänka trösklarna för de som inte känner att kyrkan är för dem, kan tillgängliggöra sig den genom kulturen. Kultur kan få oss att känna oss del av något större, att tolka, att känna förundran, precis som religion. Det är fint att se kyrka som något man skapar aktivt, precis som kultur, inte endast tar emot. Kyrkan är också ett offentligt, allmänt rum som är allas gemensamma och precis som kultur ska finnas för alla ska kyrkan göra det.
.jpg?DoProcessing=&w=800){kind=logo}