Lukaskören sjunger i Matteus

Nu på söndag är det dags för Lukaskören att släppa loss.

Men Thurgot radade upp alla sina fyra följeslagare och började med prästerna. Det var John, engländaren som kommit från York för nära tjugo år sedan.. Där fanns också Siegmar som följt med från Bremen och var biskopens skrivare. Dessutom de fortfarande slokörade Assar och Ambert. De var bröder från Husaby, kunniga både i vardagen och som hjälpredor i mässan.

SIEGMAR BETRAKTADE de båda männen som hälsade på varandra. Ragnvald Jarl var en imponerande gestalt. Han var längre än de flesta och han gav intryck av kraft trots att han gick lätt framåtlutad och stödde sig på en käpp. Ryktet sade att han var sjuttio år, och i så fall dubbelt så gammal som biskop Thurgot. Det var äldre än någon man Siegmar träffat i Götaland, där man sällan var över fyrtio år. Jarlen var mäktig. Han bestämde över Skara och var släkt med kungar både i Götaland och Norge. När han talade var det många som lyssnade.
Biskopen som stod bredvid honom var en annan slags man. Inte lika grovlemmad, ljusare i både hy och hår. Han höjde sällan rösten, men Siegmar hade lärt sig känna igen den skärpa som kunde finnas bakom orden. När överläppen smalnade och ögon kneps ihop gällde det att lyssna noga.
Det var nu fyra år sedan hans herre hade blivit utnämnd till biskop i de båda Götalanden. Egentligen sträckte sig ansvaret också till dem som brukade kallas svear, men ingen visste vad man skulle kalla området. Ibland hade Siegmar beskrivit det som Sveriket i sina rapporter till Bremen. Men han förstod att man missuppfattat honom och börjat använda namnet för hela landet norr om Skåne.