Johanneskören äntrar scenen

Vi har en kör som älskar att sjunga i takt, mest femtakt.

Biskopens ankomst till jarlen blev inte så pampig som det var tänkt. Det skulle ha varit ett samlat följe som anlände i långsam skritt. Nu kom i stället två ungdomar på skenande hästar. Hovarna klapprade och de båda ryttarna skrek och slet i tömmarna för att stoppa sina djur.
Det lyckades, men då hade de redan passerat gårdsplanen och fick rida tillbaka ett gott stycke. De återvände sakta, inte bara för att hästarna var utpumpade, utan också för att de var väl medvetna om den pinsamhet de vållat.
Om biskopen var irriterad visade han det inte. Han och de båda andra männen i följet hade stannat i backen upp mot gården. Nu samlade man ihop sig för att avverka den sista sträckan.
- Var hälsad högst ärade biskop. Det är en glädje att få se dig i mitt hus, sade Ragnvald Jarl.
- Det är en ära att få vara gäst hos jarlen, replikerade biskop Thurgot och därmed var hälsningsceremonierna avklarade.
- Jag ser att du har två präster i ditt sällskap. Du får föreställa dem för mig, sade Ragnvald som inte var lika nyfiken på de båda ungdomarna.