Oratoriet Gud har inga andra händer än våra befinner sig i skärningspunkten mellan samtid och tidlöshet, kropp och själ samt lidande och hopp. Sedan uruppförandet i Gustaf Vasa kyrka påsken 2022 har oratoriet fortsatt formas av samtiden, för att kunna förbli en relevant spegling
”Under pandemin fanns gott om tid över för den som ville och behövde vara kreativ. Vi tog en bibeltext och skapade karaktärer utifrån den. Emanuel hade samma behov av att skriva musik som vi hade av att använda ord, och några månader senare hade vi ett oratorium. Trots att uruppförandet skulle ske vid påsk valde vi bort påskens texter till förmån för perikopen från Matteus 25, en av bibelns allra mest centrala texter som vi ser det.”
’Jag var hungrig och ni gav mig att äta, jag var törstig och ni gav mig att dricka, jag var hemlös och ni tog hand om mig, jag var naken och ni gav mig kläder, jag var sjuk och ni såg till mig, jag satt i fängelse och ni besökte mig.’ Då kommer de rättfärdiga att fråga: ’Herre, när såg vi dig hungrig och gav dig mat, eller törstig och gav dig att dricka? När såg vi dig hemlös och tog hand om dig eller naken och gav dig kläder? Och när såg vi dig sjuk eller i fängelse och besökte dig?’ Kungen skall svara dem: ’Sannerligen, vad ni har gjort för någon av dessa mina minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig.´ Matteusevangeliet 25:35-40, Bibel2000.
Vårt gemensamma mänskliga predikament, vår gemensamma existentiella berättelse, filtreras genom två karaktärer, Isa och Aisha. De bär båda erfarenhet av våld på olika sätt, för Isas del som våld i nära relation och för Aisha gängvåldet, till vilket hon förlorat sin son. De träffas för första gången på en bänk utanför en kyrka. Tröskeln in är för den ena alldeles för hög, medan den andra hittat något slags framtid där inne. Det mötet är just vad allt handlar om – Gud har inga andra händer än våra.
”Vår vision har hela tiden varit att oratoriet ska få spridning och sättas upp på många platser, och att det ska vara möjligt att anpassa det efter lokala förutsättningar. 2024 har det förutom i Gustaf Vasa kyrka även spelats på Sigtunastiftelsen, och nu i Säby kyrka i samband med jubileet. Vi känner glädje, tacksamhet och stolthet att det som från början bara var en liten sten vi kastade nu har blivit till ringar som sprids på vattnet. Bara tillsammans kan vi förändra världen.”
- Johannes Svanerud