Vid den tiden utfärdade WHO en förordning om att hela världen skulle vaccineras. Det var den första världsvaccineringen, och den hölls när António Guterres var generalsekreterare för FN. Alla gick då för att vaccineras sig, var och en till sin vårdcentral. Och Josef, som genom sitt vårdval hörde till Lasarosläkarna, begav sig från förorten och in till city, till Lasarosläkarna, för att vaccinera sig, med Maria, sin brud, som väntade sitt barn.
Medan de befann sig där, i väntrummet (två meter från närmaste sällskap), var tiden inne för henne att föda, och hon födde sin son, den förstfödde. Hon lindade honom i munskydd och lade honom i ett väl spritat bäcken, eftersom det inte fanns plats för dem på förlossningen.
Vid samma tunnelbanestation hängde några cykelbud och väntade på nya Foodora-beställningar om natten. Då stod Herrens ängel framför dem och Herrens respekt och cred lyste omkring dem, och de greps av FOMO. Men ängeln sade till dem: "Chilla! Det är lugnt. Jag bär bud till er om en stor glädje, en glädje för hela folket. I dag har en frälsare fötts åt er i city, han är Messias, Herren. Och detta är tecknet för er: ni skall finna ett nyfött barn som är lindat i munskydd och ligger i ett bäcken." Och plötsligt joinade en stor himmelsk här ängeln och alla prisade de Gud: "Ära i höjden åt Gud och på jorden peace åt dem han har utvalt."
När änglarna hade dragit ifrån dem upp till himlen, sade cykelbuden till varandra: "Jalla! Vi drar in till Vårdcentralen och checkar vad som hänt och som Herren har låtit oss veta, ba.” De bangade inte utan skyndade i väg och fann Maria och Josef och det nyfödda barnet som låg i bäckenet. När de hade sett det, berättade de för hela orten vad som hade sagts till dem om detta barn. Alla som hörde det fågelholkade totalt! Men Maria tog allt detta till sitt hjärta och begrundade det. Och cykelbuden kubbade tillbaka, och lallade och lovade Gud för vad de hade fått höra och se: allt var så som det hade sagts dem.