Tro kan försätta berg heter det. Vi talar om tillitsbaserat ledarskap i vårt samhälle. Politiska uppdrag bygger på förtroende. En landshövdings tjänsteutövning bygger på förtroende och kompeten. Ett förtroende kan brukas eller missbrukas. Det vet vi. Vi får ständigt höra att vi ska tro på oss själva. Det är inte så enkelt. Det är svårt att vara människa. Den som vill vara med och göra skillnad eller påverka någonting behöver tro på något som är högre än de egna behoven. Det handlar om att tro på, försanthålla något utan att på något sätt se ett omedelbart resultat.
Tro på mindre koldioxidsutsläpp och bättre miljö, tex. En sådan tro bygger alltid på värderingar eller försanthållande av högre ideal än den privata måttstocken kan mäta. Den du älskar tror du på även om hen inte motsvarar dina förväntningar. Kärlek tåler brister i tillit hos den andre.
Den som lever under ett krigs fasor, måste tro på det kan bli vapenstillestånd även när det är som allra mörkast, delvis fred eller helt fred. Om inte, går man annars under.
För en kristen människa som tror på en mening med livet och inte bara i livet så utgör Guds löften och tilltal i bibeln den klangbotten på vilken det går alldeles utmärkt att bygga sitt liv på.
Men det som gäller i det vanliga livet utan en kristen inramning, gäller i den kristna tron; tro utan att se.
På söndag i hebréerbrevet räknas en rad trosgestalter upp i gamla testamentet. Fäderna; ingen namngiven, Kain och Abel, Henok och den mest kända av dem alla,Noa. Samtliga går på Guds löften i tro utan att se. Så heter det: Tron är grunden för det vi hoppas på; den ger oss visshet om det vi inte kan se.
Alla dessa vänner i gamla testamentet och många fler, kan vi följa och spegla oss mot för att få kraft, mod och uthållighet i vår tro. Avtrycken i de heliga skrifterna ger oss en grund att bygga på. Men ibland kanske det räcker med att lyssna och lära av den äldre generationen som med sina perspektiv ger oss en vink om att det faktiskt går att leva sitt liv i förnöjsamhet hur än livet är eller har varit. Det är en god början på vägen in i trons kraft…
Bön: ”O giv oss, Herre av den tro som sorgerna betvingar, som lyfter oss till ljus och ro på starka örnevingar, som talar mäktigt till envar och bär oss under färden, som härlig tröst i tvivlen har och övervinner världen”. Psalm 253 vers 1
Jan Hyllstam