Gott Nytt År! Ett nytt år har börjat i Jesu namn. Ett gammalt ligger bakom. Inte det borgerliga året utan ett gott nytt kyrkoår i Jesu efterföljd. Många talar om att avlägga nyårslöften vid årsskiften, den 31/12-1/1.Det kan handla om att ta tag i saker och ting. Göra förändringar i sitt liv. Ändra på upplevda dåliga vanor. Anta nya goda föresatser. Göra nya saker är alltid bra för oss. Samtidigt kan det kännas kravfyllt och ansträngande.
Ingen enda människa tänker på detta vid ett nytt kyrkoår på första advent. Nu ska vi ändå göra det i tankar inför söndagen.
Varför ska jag förändra något vid nyår som jag kunde ändrat på för länge sedan? Efter ett år så kommer vi till examen. Ingen vill vara själv, utlämnad eller ofrivilligt ensam i sin inre tomhet. I sin sorg, i sitt lidande, inför döden. Det ger eko från domssöndagen. Det kan kännas rätt så ensamt och ansträngande att göra förändringar i sitt liv. Man behöver följa upp om löftena höll.
Det kan bli en rätt så trist uppräkning av brutna löften. Jag tränade inte mer. Jag slutade inte röka eller snusa. Jag undvek inte sötsaker och choklad. Jag rör mig för lite. Jag slimmade inte kroppen på gym. Jag tröstshoppar inte mindre för det, för att få lite spänningsupplösning. Jag har inte satsat tillräckligt på mina vänner som jag sa att jag skulle osv. Eller så kan du tvärtom slå dig för bröstet och utropa, hurra vad bra du är. Du klarade det! Vilken lysande människa du är!
Tillåt mig få slänga in en brasklapp. En kristen människa behöver inte avlägga några förpliktande nyårslöften. Vare sig på natten mellan årets sista dag och det nya årets första dag. Först av allt: det kristna nyåret börjar den första advent som betyder den som kommer. Den som kommer och som vi väntar på är redan här. Gud kommer till oss genom att bli människa i Jesus. Det är julens budskap. Denne Jesus kommer och möts av folkets jubelrop. Hosianna, välsignad vare han som kommer i Herrens namn! För det andra, det är Jesus jag ska följa, inte mina förhoppningar av att klara av nyårslöften med min svajiga opålitliga moral.
Det är i Jesus jag ska spegla mig. Han kommer med nåd. Det är i Jesus jag får kämpa med mina dåliga vanor och önskningar om att ändra på saker och ting och förändra mig själv. Det är först i och genom Jesu förvandlande kärlek som jag kan vara fri som människa. Det är i Jesu suveräna sätt att bemöta alla sorters människor som jag kan känna igen mig själv, utan konkurrens och patetisk självhävdelse och osande skryt på bekostnad av andra. Om jag ställer in mig efter Jesus som referenspunkt i mitt liv så händer det något med mig.
Det är när jag låter Jesu liv få belysa mig som jag kan få hjälp att kravla mig ur alla mina ”jagkrav”. När de förlorar sin makt över mig och jag vågar släppa taget om mitt eget liv kan det börja sjunga inom mig: Du Herre, endast du, i dig är det som jag lever, rör mig och är till…nåd och åter nåd, med alla mina styrkor och svagheter, oberoende av den mätbara tiden och aldrig så vackra löften. I Jesu namn. Ett nådens år. Välsignad vare du i Jesu namn som går framtiden till mötes.
Jan Hyllstam