Har du sett Margaretakyrkan? Många kan svara Ja eftersom de sett tornet eller kommit inom på en julbasar eller någon konsert. Men frågan är om du verkligen sett vad kyrkan rymmer. Konst, hantverk och skönt utformade detaljer är en del av det rummen rymmer, men dessutom är det all historia och alla personliga berättelser som byggnaden är full av.
Byggnaden fyller 100 år. Det är 100 år av vårdande av ett arkitektoniskt mästerverk, men också 100 år av dagligt bruk som fyllts av livsavgörande möten och berättelser. Tänk om väggarna kunde tala?
Väggarna talar på många sätt
På sätt och vis kan Margaretakyrkans väggar tala. Rent fysiskt återger väggar och tak i kyrkan och kapell en mängd berättelser som ofta går oss besökare förbi. Det är inte så konstigt att vi missar dem. Många finns i taket och kräver en väldigt obekväm kroppsställning för att uppmärksamma (ett tips är att ni lägger er i bänken. Då ser man dem). Dessutom gestaltar inte alla takmålningar berättelser som är så välkända. Det finns åtta stora målningar om bibelns profeter i taket. Profeterna sitter två och två kring en tavla som har ett motiv från deras profetförkunnelse. Profeterna Sakarja och Malaki till exempel, sitter vid en tavla som visar en man som rider in i Jerusalem på en åsna. Både vid 1a Advent och vid påskfirandet läser vi från dessa bägge profeters böcker, och vi sjunger psalmer om fredsfursten som kommer ridande på en åsna. Körerna sjunger om ”Dotter Sion” och att vi skall göra ”portarna höga och dörrarna vida…”. Allt detta ryms i den lilla bilden i taket om man kan språket. För det är klart – skall man kunna höra väggar och tak tala så behöver man ofta kunna språket.
Skönhetens språk
Men så talar också rummet skönhetens språk. Det kanske är det enklaste språket att upptäcka och förstå. Behagliga färger och proportioner, konstfärdigt gjorda föremål och estetiskt tilltalande detaljer, rymd och ljus. Ett rum kan tala och tilltala på många sätt. Margaretakyrkan är gjort för skönhet, och kombinationen vackert rum och vacker musik är oslagbar. Många professionella musiker och kördirigenter är eniga om att Margaretakyrkan har Oslos vackraste akustik för flera sorters musik. Dessutom har kyrkorummet några av Oslos bästa instrument. När ljudet studsar kring i rummet kan vi bokstavligen påstå att väggarna talar.
Historien talar
”Om väggar kunde tala”, säger vi om platser där stora händelser ägt rum. Ja, tänk om väggarna kunde återge alla mänskliga känslor och erfarenheter som rymts i byggnaden. Det finns några böcker som berättar om Margaretakyrkan under Andra världskriget. De beskriver ofta den humanitära hjälp som gavs till barn och alla behövande under krigsåren. Att läsa dem gör det möjligt att ana det ofattbart viktiga arbete som gjordes innanför kyrkans väggar år efter år, och vad det betydde för människorna som fick del av det. Böckerna får nästan väggarna att tala. Men det är ju inte enbart under dramatiska krigsår som kyrkan samlar starka mänskliga erfarenheter och känslor. Kyrkans vardag är att skapa utrymme för både de mest glädjefyllda och mest sorgliga dagarna i livet. Vid dop, vigslar och begravningar samlas människor för att oftast gemensamt dela livets stora händelser, men lika viktigt är rummet för enskilda som kommer ensamma med tankar och känslor som de bara delar med Gud.
100 år till
Margaretakyrkans kyrkorum har varit viktigt för människor i 100 år och skall få vara viktigt i minst 100 år till. Därför är det klokt och bra att kyrkans Jubileumsbok, den som firar byggnadens 100 år, handlar om människor som byggnaden betytt något för, och inte om stenarna eller arkitekturen. En bok om själva byggnaden gjordes redan 2021. Den har ett stort värde i sig. Men nu i september 2025 presenteras boken om några av människorna som gjort byggnaden levande. För så kan man se på en kyrka – att kyrkan är ett bygge av levande stenar, av människor. Bibelförfattaren Paulus beskriver en kyrka som något annat än en byggnad av sten. För Paulus är det gemenskapen av människor, som är förenade med Gud och varandra i dopet, som utgör kyrkan i ett evigt pågående kyrkobygge. Med den bakgrundsbilden är det självklart att när vi firar byggnadens 100-årsjubileum så är det människor som ställs i centrum.
Skribent: Per Anders Sandgren
Foto: Pål Rygh