Meny

Nyinflyttad mitt i livet

Hur är det egentligen att släppa allt för att starta ett nytt liv i ett nytt land? Maria Hägnefelt, 58 år, lämnade sitt ordnade liv i Stockholm för att bli rektor på Ullevål skole.

Maria Hägnefelt som spenderat sina senaste år som rektor på olika skolor i Stockholm har svaret på detta. I början av september fick hon jobb som rektor på Ullevål skole och flyttade in i en liten möblerad hybel tillsammans med sin make Ulf Hägnefelt.

Marias man blev headhuntad till Oslo första januari, och den möjligheten var för bra för att säga nej till. Från första januari i år hade makarna Hägnefelt distansförhållande och de sågs på helger och helgdagar medan Maria var kvar i Stockholm. Efter att en av hennes mans kollegor kände till en annan svensk rektor var stenen i rullning. 

 - Redan samma eftermiddag fick jag kontakt-uppgifter till den andra svenska rektorn och på den vägen är det. Jag sökte mig verkligen inte från Stockholm, jag hade bara jobbat på min tidigare arbetsplats i två och ett halvt år, men detta blev en häftig vändning. Det är lite ödets ironi att jag sitter här nu, det kan jag säga, säger Hägnefelt.

 Hon fortsätter:

- Att få ett jobb som rektor var förutsättningen för att jag skulle flytta hit. Både av ekonomiska skäl, men också för att jag inte är färdig i arbetslivet än. 

 Men det bästa av allt är att ha vardags- kärleken tillbaka:

Mod är något som utgår från en själv

Maria Hägnefelt

- Det är den absolut största gratifikationen, att kunna sitta tyst i soffan utan att det känns tungt. Att umgås genom Facetime blir lite intensivt ibland eftersom man måste prata hela tiden. Men vi har det mysigt och bra tillsammans.

 Den största utmaningen var att lämna hela sitt gamla liv i Sverige:

- Kontraktet på vår lägenhet gick ut den första oktober. Och den känslan att veta att man inte har någonting att komma hem till, den känslan är speciell. Men å andra sidan så är ju folk hela tiden på resande fot, och de riktigt nära vännerna i ens liv finns kvar även om distansen är lång, säger Maria.

 Och det lilla Maria hunnit se av Oslo är positivt:

- Jag upplever Oslo som litet men trivsamt. Och det är ju fantastisk miljö med häftig blandad kultur. Allt från höga fantastiska skyskrapor och Aker brygge. Och sedan att gå längs Aker elva bland bryggerier och konst och studenter, och alla de delar man kan hitta där. Det verkar som en trivsam stad, även om jag har märkt att det är mycket regn haha.

 Vad vill du säga till de som vill börja på nytt i vuxen ålder men inte riktigt vågar?

- Alltså, jag har fått många frågor om hur jag har vågat göra detta. Men mod är något som utgår från en själv. Jag tycker inte att detta steget jag tagit är speciellt modigt även om det är ett väldigt definitivt livsval. Och det är ju för att jag utgår från mig själv. Jag kanske är fel person att svara på detta, jag menar att om man inte vågar så har kanske man inte ska bryta upp det livet man har för att skapa något nytt om man trivs i det livet man lever. Sedan menar inte jag att jag inte trivdes med mitt liv i Stockholm, men detta livet nu är så mycket bättre. Och oftast handlar motgångarna om värdsliga saker, till exempel att det är svindyrt att ta in sin svenska bil till Norge. Men om man inte tycker att värdsliga saker är så viktiga så är det bara att köra. Sedan är det nog viktigt att vara medveten om vad man har för trygghetsbehov och var det sitter. Det är antagligen svårare att bryta upp från sin livspartner än från ett jobb till exempel. Och så ska man inte fundera på vad andra tycker. Det är nog det sista jag skulle göra. Folk tycker säkert att jag är lite tokig, men det bryr jag mig inte om.

 Nu bor alltså Maria och hennes man i en liten möblerad hybel medan de är på jakt efter en egen lägenhet:

- Jag har fått lite studentiga känslor. Att bo i ett litet möblerat rum och laga mat på en liten spis och så. Men detta är ju inget vi eftersträvar. Vi letar efter en hyresrätt, vi letar efter något som ska bli vårat nya hem och nya liv.

Text : Linn Nyrvik