Meny

Hurra för kärleken

Hon står med båda fötterna i varsin kultur och ställdes inför valet att öppna sitt hjärta för en tredje. Det krävdes mod, mod att våga välja. Möt Joanna som gifte sig med en odelsgutt i Norge.

Att bo på landet eller i stan, that’s the question! Det är lite som hund eller katt, det är antingen eller. Joanna och jag ska göra en resa bakåt i tiden och prata om det att välja i livet.

Joannas mamma mötte Joannas pappa på Rhodos under en semesterresa. Ljuv musik uppstod och mamman valde att lämna Sverige för att flytta till Rhodos och kärleken. Joanna, och sedan hennes lillebror, föddes in i den grekiska kulturen men de höll också kontakt med den svenska. När Joanna var 12 år flyttade familjen till Hedemora i Dalarna, ett kulturbyte som inte bara var enkelt. Joanna genomförde svensk skolgång och högre studier inom statsvetenskap följde.  Det var genom dessa studier som Joanna fick möjlighet att, via Erasmus utbytesprogram, ta ett år av studierna i Bryssel. Redan andra dagen i Bryssel träffade Joanna Hans Kristian, en charmig norrman vars språk hon hade svårt att förstå. Här kunde historien ha slutat som en helt vanlig kärlekshistoria, men den skulle komma att förändra hela Joannas liv och ställa henne inför ett stort och svårt val. 

Vi sitter i “dagligstuen”, som Hans Kristian uttrycker det. Miljön är fridfull och harmonisk med ett sus av historiens vingslag. Mellan uppslagsverk som Norges Dyreliv och Det Norske Store leksikon i bokhyllan har det smugit sig in lite modern svensk litteratur à la Guillou, Mankell och Zlatan. Joanna har bakat en kaka till vårt samtal, ute skiner höstsolen över äppelodlingen. 

Vi backar till de där första dagarna i Bryssel 2009. Mötet med Hans Kristian skulle medföra fem år av grubblerier för Joanna. Hon fullföljde sina studier i Statsvetenskap och Hans Kristian tog en master i Europastudier. Joanna och Hans Kristian bodde växelvis i Sverige, i Norge på gården med Hans Kristians föräldrar och i Grekland, hos hennes föräldrar som nu hade flyttat tillbaka till Grekland. Hans Kristian hade tidigt i deras relation berättat att han var odelsgutt. Detta var en term och en institution som Joanna aldrig hade hört talas om och än mindre visste vad det skulle innebära för henne. Joanna, som inte hade någon som helst relation till Norge eller ens hade varit i landet, ställdes nu inför det faktum att mannen i hennes liv var bunden till ett ansvar att ta över en gård på landet i Norge. 

Hans Kristian har genom hela sin uppväxt vetat om att ansvaret för gården en dag skulle bli hans, inte hans yngre syskons. Joanna tror att han upplevde det som en press, trots att hans föräldrar har varit positiva till att han först provade på annat i livet. Till slut var han tvungen att ta ett beslut om han skulle överta gården eller låta odelsretten gå vidare till en syster. Gården ifråga har funnits i familjen i tio generationer. Årligen producerar den ca en miljon salladshuvuden, ca 400 ton gurka samt äpplen. Produktionen sysselsätter ungefär 10 personer året runt.

-Jag har alltid haft svårt att välja, säger Joanna. Ibland har jag blivit stående i vägkorsningar eftersom jag inte kan bestämma mig för om jag ska gå åt höger eller åt vänster. Det kan vara jättejobbigt! Genom hela livet har jag fått frågan om jag känner mig mest svensk eller mest grekisk. Där kan jag inte välja, så är det bara. 

- Jag grubblade och tänkte, väntade. Tiden gick men på vad väntade jag, fortsätter Joanna. Under de där fem åren önskade jag nog att det skulle finnas någon som sa hur jag skulle göra men ingen annan kan ta ett sådant viktigt beslut åt någon annan. Hans Kristian hade förklarat för mig att han gärna ville överta gården om jag ville följa med honom. Han gjorde allt han kunde för att det skulle kännas rätt för mig. Beslutet att flytta till Norge var tillräcklig svårt. Att det dessutom var till landet med ansvar för en gård gjorde det ännu svårare. Ansvaret för gården gjorde att beslutet kändes mer definitivt. Vändpunkten kom inte på grund av något utifrån, det kom inifrån.

- Ibland måste man bara ta ett beslut. Jag kunde inte hålla på så där och tveka. Det fick bära eller brista, säger Joanna. Hon visste att hon ville dela resten av livet med Hans Kristian så när han friade 2014 var valet lätt. 

- 2015 gifte vi oss på Rhodos, i Svenska kyrkan i Grekland. Det har varit en gåva till mig att Hans Kristian har varit så förstående och stöttande i denna process. Men, fortsätter Joanna, jag kommer aldrig bli norsk eller ge upp mina två ursprung. Det är ett privilegium att få ha en fot i den svenska kulturen och en i den grekiska. Nu har jag dessutom fått ta del av en tredje kultur. Det berikar mitt liv. Joanna berättar att hon känner sig lyckligt lottad som kan få bo på odelsgården och hon trivs bättre och bättre för varje dag som går. Nu har hon det fint. Välja, valde, valt…Valet var rätt!

Vi går ut i den vackra höstsolen. Vi ska strosa lite på gården och Joanna ska visa mig produktionen. Vi går längs enorma växthus, tar vägen in i ett av dem. Joanna stannar upp vid ett slags ogenomsiktligt plastskynke som hon för åt sidan. En intensiv grönska slår mot mig, som i en djungel. 

- Gurkorna omplanteras fem gånger om året. Det betyder att plantorna rivs ut och det planteras nya. Från och med att fröet sås till man kan plocka en gurka går det cirka sex  veckor. På en planta växer det nya gurkor kontinuerligt tills den byts ut, berättar Joanna som också arbetar i ett norskt företag. 

Med mig i bilen när jag har lämnat Joanna har jag äpplen, sallad och gurka, allt skördat för ca 20 minuter sedan. Jag kör genom bördig och vacker natur, omgiven av gröna åsar och med en strålande utsikt över Drammens-fjorden… Jag är en livshistoria rikare!

Text och bild: Hélène Tranell

 

odelsrett

Odelsrett är en särnorsk rätt som ger en bestämd arvinge förtur till att överta en jordbruksfastighet när ägaren säljer eller avlider. Odelsretten får inte upphävas enligt Grunnloven §107 och den innebär att jordbruksfastigheter förblir i familjens ägor utan att försvagas, vilket hade varit tillfället om den styckats upp och sålts i delar. Fastigheten måste ha varit i familjens ägo i minst 20 år. Det ställs också vissa krav på storleken på fastigheten. Odelsretten ger förstfödda och deras barn rätt att ärva hela fastigheten till ett fördelaktigt pris. Barn till äldsta son/dotter har förtur före näst äldsta son/dotter och dennes barn.