Meny

Ett livslångt ansvar

Per Ribbing är civilingenjör i Teknisk fysik och djupt engagerad i olika miljöfrågor. Redaktionen frågade honom hur han ser på ansvar och fick svar:

Mitt livs resa blev en resa rakt in i ett livslångt ansvar för att rädda mänskligheten. När jag som nygift gav mig ut på en jorden-runt-resa var jag en relativt nyutexaminerad civilingenjör i teknisk fysik från Linköpings Tekniska Högskola. Miljökonsult var jag, men bara konsult. Absolut ingen miljöaktivist. Det är jag nu. Resan förändrade mig i grunden. Det jag fick uppleva under resan gick inte att blunda för. Jag råkade hamna mitt i ett oljekrig. 25 människor dog. Jag förstod att mitt eget behov av olja drev på detta krig och alla andra krig om olja. Där och då beslöt jag mig för att sluta köra fossilbil. Jag köpte min första elbil 1997. Då kunde jag knappt stava till Växthuseffekt och Klimatförändringar.

Jag ser många runt omkring mig som fortfarande blundar för klimathotet. Är det deras ansvar att öppna sina egna ögon och se det hot de utsätter sina egna (och våra) barn och barnbarn för, eller är det vårt ansvar att se till att deras ögon öppnas?

När jag var ung var Håll Sverige Rent en framgångsrik kampanj. Kampanjen fick en tydligt positiv effekt. Folk skräpade ner mindre. Fast visst slängdes det skräp ändå. Fast med lite dåligt samvete.

Så ser jag var nivån på engagemang ligger vad gäller klimathotet. Samma här. Folk fortsätter att flyga, käka industrikött och köra fossilbil, fast de gör det med lite dåligt samvete. Det dåliga samvetet är totalt irrelevant. För Moder Jord spelar det ingen roll vad du känner när du bränner fossil energi och ökar halten CO2 i hennes atmosfär. Hon bryr sig bara om koncentrationen av växthusgaser. Och den stiger alltjämt. Skillnaden är att slängt skräp i skogen inte är ett hot mot våra barns liv. Här kommer ansvaret in. Ansvaret att informera sig om den otäcka men vetenskapligt publicerade sanningen; att temperaturen kommer att fortsätta att stiga även om vi totalt tvärt slutar använda fossil energi idag. Vetenskapen förklarar att vi redan intecknat minst en grad ytterligare i global temperaturökning och varje kilo fossilt CO2 som du släpper ut ökar risken för barn och barnbarn. Klimatföränd-ringarna hotar mänsklighetens överlevnad. Det är på allvar nu. Det går inte att köra fossilbil och bara känna lite dåligt samvete. Det är allvar nu. Det går inte att flyga och vifta bort det med att “andra flyger mycket mer”. Det är allvar nu. På riktigt. På liv och död.

Det är alltså hög tid att ta ansvar. Men efter-som den enda JAG kan bestämma över och ändra på är mig själv så blir ju MITT ansvar att försöka öppna deras slutna ögon. Så att de förstår. Så att de kan ändra på sig. För jag kan inte ändra på dem. Jag kan bara ge dem kunskap. Fast redan det är att bryta decorum. Och det är jobbigt. Och smärtsamt. Men det är mitt ansvar.

Text: Per Ribbing
Bild t.h: Privat
Bild mitten: Nikola Jovanovic