Sveins morfar, Karl Frithiof Johanson, född 1890, var med då kyrkan invigdes 1925. Antagligen var han också som 23 åring med på Håndverksforeningen i maj 1913 då Kristianias oslosvenskar kallats samman för att bilda kyrkoföreningen med avsikt att bygga en svensk kyrka. Jag mötte Svein i samma lokal, Håndverksforeningens festlokal, 112 år senare, när församlingen ordnade jubileumsfest där. För Svein är Margaretakyrkan en viktig del av familjehistorien.
Likt många andra unga svenskar vid 1900-talets början kom morfar Karl till Oslo på jakt efter ett arbete. Han fann ett på Salomons Skofabrik vid Akerselva. Så småningom blev han verkmästare där och fick ansvar för 300 arbetare. Men innan Karl kom så långt i karriären hann han bilda familj med Emilia som också var från Sverige. 1915 föddes deras första barn, dottern Ruth Elfrida. Familjen bodde då i Akersbakken, nära skofabriken och av en händelse nära den plats där Margaretakyrkan skulle byggas ett decennium senare. Men när väl kyrkan stod färdig 1925 hade familjen växt och flyttat till eget hus en bit utanför centrum, på Ekeberg. Äldsta barnet Ruth, Sveins mamma, kom att bli den förste som konfirmerades i den nybyggda kyrkan. Vi vet inte hur mycket Ruth präglades av konfirmationen och Margaretakyrkan, men den goda relationen behölls livet ut. Som vuxen tillbringade hon mycket tid på orgelläktaren eftersom hon blev operasångerska och ofta musicerade med organisten vid gudstjänster och konserter. Ruth vigdes 1942 i Margareta-kyrkan och blev fru Eriksen. Svein kom till världen 1944.
På 1950-talet bodde Svein ofta hos morfar, kanske på grund av mamma Ruths arbete vid operan med många kvälls- och helgföreställningar. Morfar, som enligt Svein ”var med i varje kyrkokommitté man kan tänka sig”, missade sällan söndags-gudstjänsten. Självklart skulle Svein följa med. ”Det var långsamt och tråkigt, minns jag” säger Svein om sina minnen från Margaretakyrkan.
Svein blev vuxen och under en tid var det lite kontakt med Margaretakyrkan. Efter ett kort äktenskap som slutade i skilsmässa mötte han Ragnhild som var från Risør. Då de ville gifta sig och kontaktade sin norska församlingskyrka möttes de med kalla handen eftersom Svein var frånskild. Svein vände sig då till prästen i Margaretakyrkan som tog emot dem med en värme som betydde mycket för dem. De vigdes samman 1976 och fick en dotter 1977, Inger-Cecilie, medan de bodde några få år i Strömstad.
Tillbaka i Norge bosatte familjen sig i Lang-hus. Under Inger-Cecilies barnaår missade de ingen julkrubbegudstjänst och var med vid alla basarer och högtider. Ruth, Sveins mor, var också engagerad och fanns ofta i kyrkbänken till dess hon dog 2001. Begravningsgudstjänsten hölls självklart i Margaretakyrkan. Svein minns festligheter som kräftskivor och midsommarfirande och nämner särskilt hur teologi-professorn Edvin Larsson ledde barnen i Små Grodorna. Inger-Cecilie konfirmerades i Margaretakyrkan och när hon några år senare flyttade hemifrån bosatte sig Svein och Ragnhild i Risör. Från Risør är det alldeles för långt till kyrkan på Fredensborg i Oslo för att behålla en vardagsrelation till församlingen. Men Svein och Ragnhild fortsatte känna tillhörighet och Svein är glad och stolt för den ideella insats han kom att göra för församlingen under några år vid fängelset i Skien. Det är nämligen långt mellan Oslo och Skien, så när kyrkoherde och ambassadpredikanten Örjan Lundqvist kom att tänka på att en församlingsmedlem som var väl skickad för upp-giften att besöka fängslade svenskar bodde i området så togs Svein i anspråk. Ett formellt brev skrevs som bemyndigade Svein att på ambassadpredikantens vägnar besöka svenska interner. Svein minns uppgiften som djupt meningsfull.
Gammal kärlek rostar aldrig, sägs det, och Svein och Ragnhilds kärlek till Margaretakyrkan hålls levande även på distans. Därför var de bland de första som anmälde sig till jubileumsfesten på Håndverkeren i mars 2025. Deras närvaro upplevdes som en direktkontakt med de svenskar som en gång samlades för att ta beslutet att bygga kyrkan. Sveins varma och levande relation till morfar Karl är på ett sätt en levande relation till kyrkans tidigaste historia.
Skribent: Per Anders Sandgren
Bild: Bild på kyrkans första konfirmander och Sveins mamma Ruth Ericsson 1930.