De tre rummen

Dessa rum är i symbios med det själsliga rummet, ett osynligt landskap av känslor, minnen och drömmar. Men vilket är det tredje rummet?

Ett rum är ofta det mest självklara vi kan beskriva: fyra väggar, ett golv, ett tak. En plats där alla våra sinnen får verka. En plats där vi bor, arbetar, sover eller skapar. Det kan vara ordnat eller kaotiskt, varmt eller kyligt, men nästan alltid avgränsat. 

Det själsliga rummet
Parallellt med det materiella och fysiska rummet finns ett rum som inte kan fotograferas eller möbleras: det själsliga rummet.

Det är en inre plats – ett landskap av minnen, tankar, känslor och drömmar. Här får vi reflektera utan avbrott, känna utan censur och drömma utan begränsningar.

Att bygga och vårda sitt själsliga rum
Precis som ett hem behöver underhållas, behöver även vårt inre rum omsorg. Det kan handla om att skapa tid för tystnad, reflektion och tanke. 

För vissa är det själsliga rummet starkt kopplat till ett fysiskt – en läshörna vid fönstret, en skogsglänta, en ateljé. För andra är det mer flytande och följer med oavsett plats. 

Det tredje rummet
Det andliga rummet är det tredje rummet. Det är en plats där vi känner oss nära Gud. Många tänker direkt på kyrkan och dess kyrkorum, ett rum som är byggt och möblerat för att vara en spegelbild av Gud och allt det vackra. En plats att hitta ett lugn, söka inre skönhet och harmoni. Kyrkporten, altaret, dopfunten, predikstolen och alla föremål, allt har en betydelse. 

Även om kyrkan kanske är den första platsen man kopplar till det andliga rummet behöver det inte vara just det. Precis som det själsliga rummet kan även det andliga rummet vara kopplat till det fysiska. Kanske är du som närmast Gud när du vandrar i skogen, lyssnar på vågorna eller känner vinden i håret en stilla sommarkväll. 

I år firar Margaretakyrkan 100 år (läs artikel på sida 7) men som nämnts tidigare är det inte kyrkan som skapar församlingen, det är alla människor. Människorna är ”levande stenar” som bygger upp Guds kyrka, och utan människor finns ingen kyrka, bara tomma rum.

Skribent: Karolina Johansson