Är vi skapade för överflöd?

Nyhet Publicerad

Bilen rullar genom den sena vinterkvällen, genom magiska vinterlandskap. Jag tänker ofta på hur fantastiskt vackert det är - var vi än kör, oavsett årstid, omsluts vi av vacker natur - och denna kvällen är inget undantag. På himlen glittrar miljontals stjärnor och månen lyser upp vägen framför oss. I baksätet sover barnen, och mitt hjärta svämmar över av tacksamhet och kärlek för min plats på jorden. Min lyckas lott.

I dagens samhälle, här i vår del av världen, mäts ofta överflödet i materiella saker. I pengar och rikedom. I de som har mycket mot de som inte har något alls. Man pratar gärna om överflöd med rynkad näsa, som om något de mycket rika måste försvara.

Ändå lever vi alla i ett konstant överflöd.

Se upp på himmelen en vinternatt - hur många stjärnor ser du där?

För många för att räkna? För många för att finnas?

Hur många droppar finns det i ett hav? Hur många blad på ett träd? Hur mycket sand i en öken, hur många snöflingor en vinter?

Fler än vi kan räkna? Mer än tillräckligt?

Naturen är överflöd. Och vi, allt som lever och finns, är en del av naturen och dess under. Är inte vi då skapade för överflöd?

Kan du få för mycket kärlek? Känna för mycket glädje? Leva för innerligt?

Om du önskar dig mer av något betyder det inte nödvändigtvis mindre för någon annan. Det finns tillräckligt av allt. Saker, glädje, kärlek, pengar, skog, tid, hopp, tro... En provocerande tanke för någon kanske, men jag säger det igen: Det finns tillräckligt av allt.

Med det sagt bör vi nog alla ta en genomgång av vårt överflöd. Bara genom att bo i Norge är vi rikare än halva världens befolkning. Behöver vi allt vi har? Är överflödet för stort på områden som egentligen inte är värt något i hjärtat? Hur är det med sakerna vi tror vi behöver, som senaste tekniken, prylarna som gärna tröstshoppas och alla kläderna vi ”måste” ha? Hur är det med ”vännerna” och kommentarerna i sociala medier - är överflöd en gräns som hela tiden flyttas, eller är det ett överflöd i sig själv att ens kunna räkna ”likes” på Facebook?

Jag tror att vi får ett större - och inte minst rikare - överflöd, om vi fokuserar på rätt saker. Och genom att ge av det.

För det är en konstant rörelse i överflöd, själva ordet vittnar om det. Det flödar, rinner över, rör på sig. Snöflingorna blir till vatten. Havet till regn. Bladen till jord. En naturlig cirkel av att ge och ta.

Och det är bara när den naturliga rörelsen i överflödet stoppar upp som balansen försvinner. När den som har, slutar att använda. När den som får, slutar att ge. När överflödet förvandlas till girighet. När tacksamheten försvinner.

Ta därför emot det du får med tacksamhet. 

Ge tillbaka av allt du kan ge. Och önska dig mer.

Jag räknar inte stjärnorna på natthimlen, men jag är tacksam för att de finns där. Jag mäter inte min kärlek till barnen, men jag vet att den är lika oändlig som stjärnhimlen, och jag önskar mig inget mindre.

Detsamma önskar jag dig - ett liv i överflöd.

Ett liv där lyckan rinner över.

Text: Angelica Platzer Rehnlund
Foto: Fredrik Posse