Lyssna

Sanningen ska göra dig fri

När jag jobbat som präst i cirka fyra år så fick jag en förfrågan om man inte kunde fira en sinnesrogudstjänst i den kyrka jag jobbade. Jag visste väldigt lite vad det innebar. Men jag tänkte "Det kan jag väl!" så jag sa ja.

Någon sa att den gudstjänsten främst riktar sig till Anonyma Alkoholister och andra personer som i så kallade 12-stegsprogram. Jag gjorde informationslappar om gudstjänsten och begav mig till en av AA:s lokaler när de hade ett öppet möte.Min bild var att jag skulle erbjuda dem något som skulle fylla deras behov. Jag blev välkomnad och satte mig som en i cirkeln. Mötet följde sin bestämda ordning. Någon inledde och sedan började personer dela ordet. En efter en talade dom om vad deras hjärta var fullt av. Jag slogs av allas livsberättelser. En del var vana talare, andra osäkra och trevande. Men oavsett hur eller vad personerna delade fanns en acceptans och lyssnande miljö i rummet. Alla tilläts att vara ärliga. Jag blev då påmind om hur jag själv hade det med ärligheten. Ofta kunde jag dölja mig själv med min vältalighet. Jag hade byggt upp en språklig förmåga att dölja mina känslor i ett vackert och lärt språk. Präster ska ju ha ett vackert och lärt språk, eller hur? Men hur ofta var jag egentligen verkligen ärlig i mina möten och relationer? Jag kom på mig själv att jag många gånger istället var rädd. Rädd för vad som skulle komma, hur andra skulle reagera och framförallt, hur andra skulle tycka om mig. När det var min tur att dela var jag fortfarande väldigt tagen. Min inställning att jag var där för deras behov var helt borta. Mötet och miljön hade uppmärksammat mina egna behov,av att vara sann och avskalad, utan rädsla. Så jag delade med mig av det till dom. Jag tror inte jag var speciellt vältalig, men jag kände att de tog emot mig och det jag delade.När jag gick därifrån kände jag mig lättad och fri. Jesus sa en gång "Sanningen ska göra dig fri!". Aldrig hade de orden varit tydligare för mig än just den kvällen.

Stefan Widman, sjukhuspräst