Pilgrimsvandringen
För sju år sedan under en vandring mellan Linköping och Vadstena, på
Birgittaleden som förbinder platserna, träffades Mona och Jens. Då
kände de inte varandra. Båda var där för att gå en pilgrimsvandring
som anordnas av Pilgrimscentrum i Vadstena. Under vandringen samt-
alades det mycket mellan deltagarna. Allt ifrån vardagliga trivialiteter
till mer djupare ämnen. Efter varje vandringspass bad man gemen-
samt Birgittabönen – Herre, visa mig din väg och gör mig villig att
vandra den. Dessa dagar blev början på ett gemensamt liv för Mona
och Jens där just vandringar skulle komma att spela en central roll. Idag
bor båda i Nättraby och viger en stor del av sin tid åt att vandra och
vara ute i naturen.
Mona berättar att hon var 9 år första gången hon var i Vadstena. Hon
blev då oerhört fascinerad av både klosterkyrkan och Heliga Birgitta. Så
det har blivit mycket fokus på att vandra i just Birgittas fotspår.
Heliga Birgitta är något av en symbol för den medeltida pilgrims-
vandringen. Det sägs att hon vandrade till alla de stora pilgrimsmålen
och bönen man ber efter varje rast symboliserar att hon vandrar med
en på vandringen. Birgitta gick sin första pilgrimsvandring 1339 till
Nidarosdomen i Norge. Senare reste hon till den helige Jakobs grav i
Santiago de Compostela i Spanien. År 1349 reste hon till Rom för att
få audiens hos påven. Skälet var att få instifta en klosterorden i
Vadstena. På sin resa genom Europa möts hon av både digerdöden
och krig. Det tog nära tjugo år innan Birgitta fick träffa påven som
då godkände klosterorden. 70 år gammal reste hon till det heliga
landet och Jerusalem. Detta blev hennes sista pilgrimsresa.
När Mona och Jens pratar och berättar om heliga Birgitta så för-
nimmer man en glöd, en drivkraft. Birgitta är den mest kända svenska
person som blev helgonförklarad av påven. Hon var inte bara bärare
av religiösa budskap utan även starkt politiska budskap där hon på-
verkade europeisk politik. Birgittaorden är än idag verksam och
spridd över stora delar av världen.
För tjugo år sedan var Jens idrottsverksam och mycket ute i skog
och mark. Då hade han sedan många år gått ur Svenska kyrkan och
ansåg att det var inget för honom. Han fick höra talas om en präst,
Hans-Erik Lindström som skulle vandra ca 200 mil genom Sverige,
för att gå genom samtliga Sveriges stift. Detta väckte ett intresse
och Jens anmälde sig till en tvådagars vandring som förändrade hans
syn på tron och kyrkan. Det var något med pilgrimsvandringar och
mässorna som delades utomhus som grep tag i honom. Det blev
början till att själv arrangera pilgrimsvandringar. Prästen och för-
fattaren Hans-Erik Lindström grundade tidigare nämnda Pilgrims-
centrum och myntade pilgrimens sju nyckelord; Frihet, Enkelhet,
Tystnad, Bekymmerslöshet, Långsamhet, Andlighet och Delande.
Nyckelordens initialer bildar ordet FETBLAD för att komma ihåg dem.
Vad är då skillnaden att gå en promenad på ett par timmar och det vi
kallar pilgrimsvandring? Jo, enligt Jens och Mona har man alltid and-
ligheten med sig i pilgrimsvandringen. Vandringen är inte bara en
vandring fysiskt ute i naturen, utan också en vandring inåt. En vandring
in i sig själv, där reflektioner och tankar över livet finns med.
Det är både en yttre och inre resa.