Lyssna

Nyhet / Publicerad 28 september 2020 / Ändrad 29 september 2020

...och för de äldsta

Anna Wilson är 18 år och går sista året på gymnasiet i Kew. Från stressen med VCE-examen till 18-årsfester, körkort, skolbaler och schooliesresor är år tolv både det jobbigaste och det roligaste för eleverna. Men på grund av Covid-19 blev ingenting som väntat för ”Class of 2020”.

”Det har varit mycket upp och ner. Skolan har varit väldigt stöttande men det är sorgligt att inte kunna vara med om sånt som man brukar göra i år 12. Det är så klart en besvikelse,” säger Anna.

I år blev det varken skolbal, avslutningsceremonier eller skolresa med de närmaste vännerna för Anna.

”Vi skulle haft bal i april men den blev inställd. Vår avslutningsceremoni blir kanske online. Mina kompisar och jag hade bokat att åka på ”schoolies” till Byron Bay i New South Wales men det blir så klart inget,” säger hon.

Anna pluggar bland annat drama, ett ämne som det varit svårt att tillgodogöra sig online. Och den årliga stora teaterproduktionen inför full publik krympte till ett litet skådespel med bara tio föräldrar i publiken.

”Det är svårt att spela teater med andra online. Så mycket inom teater handlar om timing och atmosfär. Det försvinner så lätt när allt är på internet,” säger hon.

Att be om hjälp och prata med sina lärare efter lektionerna är också något som känns mer naturligt när man är i skolan. Att ställa frågor när alla andra i klassen sitter och lyssnar på internet är inte lika enkelt. Ibland har det varit svårt att hålla humöret uppe men skolan har gjort vad de kunnat och skickat hem små paket med godis, värmekuddar och stressbollar för att peppa eleverna.

”Allting har ändå gått bra och det har fått oss att uppskatta att vara på skolan mer,” säger Anna.

En annan milstolpe för många under sista skolåret är 18-årsdagen. Anna hade tur som fyllde tidigt på året och passade på att fira innan mycket stängdes ned. Flera av hennes vänner var inte lika lyckligt lottade.

”Allt vi kan göra nu är att köra förbi deras hus med ballonger och tårta och sjunga ”Ja må hon leva”, mer än så kan vi inte göra.”

Just körkortet höll knappt på att bli av i år heller. Första provet ställdes in och när Melbourne öppnade upp lite mer i juni blev Anna erbjuden en tid under en vecka då hon redan hade tre prov i skolan.

”Det var jättestressigt men jag vågade inte tacka nej.”

Klarade du körkortet?

”Ja det gjorde jag så det var värt stressen.”

Nu ser hon fram emot att bli klar med sina slutexamina som trots allt kommer att hållas på riktigt. Nästa år vill hon plugga på universitetet, hälsovetenskap eller till barnmorska. Valen och möjligheterna är många. Men först hoppas hon på en riktigt fin sommar.

”Jag hoppas det ska öppna upp så mycket så jag och mina kompisar kan fira på stranden. Vi kanske inte kan resa men vi kan i alla fira.”

Annas familj har långvarig anknytning till Svenska Kyrkan i Melbourne – mamma Cecilia var husmor i många år, och mormor och morfar Ulla och Ulf Lundberg har jobbat som långtida volontärer i flera år.

/Tina Zenou