Det gjorde att jag fick möta många människor – patienter, anhöriga och personal. Jag fick lyssna, leda andakter och ibland bara sitta ner en stund med någon som behövde det.
Det var ett sammanhang där jag kände att jag fick vara med på riktigt. Jag blev välkomnad, uppmuntrad och lärde mig mycket bara genom att vara där. Det var ett sammanhang som formade mig – och som gjorde att jag växte.
I efterhand har jag förstått hur viktiga sådana sammanhang är – platser som ger liv och energi. Som en slags livets källa.
Jag vet inte vad ni får för tankar när ni hör ”livets källa“ men för mig handlar livets källa mycket om gemenskap och relationer. Om relationen till Gud, men också relationerna till varandra. Att få dela både det som är lätt och det som är tungt i livet.
Det är ju ofta våra gemenskaper som bär oss. Som tröstar oss när livet är tungt, som hjälper oss att växa och som ger glädje och mening. Jag vill dela med mig av några rader av psalmen Vart vi oss i världen vänder som Per Harling har skrivit till Svenska kyrkan i utlandet.
Vart vi oss i världen vänder
finns en dörr som öppen står
till vårt hem i många länder,
där vi ro och andrum får…
Här finns plats för var och en.
Här ges hopp för levnadsfärden
genom tron och kärleken.
Jag tänker att vår församling kan få vara just en sådan gemenskap.
En plats dit man kan komma och känna att här hör jag hemma. Här finns människor som bryr sig. Här finns liv att ta del av – och här har jag också något att bidra med.
En gemenskap där man får komma precis som man är.
Varmt välkommen, oavsett om du kommer ofta eller bara tittar in ibland. Jag hoppas att vi ses i församlingen framöver.
Katja Lin
Kyrkoherde, Svenska kyrkan i Australien, Melbourne