“Ron är så handikappad nu att han knappt kan lyfta handen men han kan trycka på telefonen. Vi facetimear på morgnarna och han kan fortfarande prata, tack och lov. Då kan vi se varandra och jag kan visa honom katterna och trädgården,” säger hon.
Britt Wilson kom till Australien som mycket ung och har bott i Melbourne i över 50 år. Under sin tidiga karriär drev hon ett skoföretag och bland annat gjorde stor succé genom att importera träskor. Så småningom skolade hon om sig till trädgårdsmästare och trädgårdsdesigner.
För 30 år sedan gifte hon sig med Ron, som är hennes andre make. Men så för snart tretton år sedan blev Ron sjuk i IBM, Inclusion Body Myositis, en kronisk sjukdom där musklerna sakta tynar bort. Till en början kunde Ron bo kvar hemma. Britt förstod att hon inte skulle klara av att fortsätta jobba som trädgårdsdesigner utan vårdade istället Ron i hemmet. Så småningom var hon också med och blåste nytt liv i kyrkans trädgårdsgrupp.
“Kyrkan hade renoverats men trädgården såg så tråkig ut efter alla byggarbeten så jag tänkte att de behövde lite arbetskraft. Då började jag som volontär varje fredag. Bland det första jag gjorde var att anlägga en kompost avdelning och sedan köksträdgården. Vi hade det första plantståndet på Bazaaren det året. Jag saknar verkligen att inte kunna vara där nu under Covid-19,” berättar Britt.
Så småningom blev Rons tillstånd allt sämre och han behövde mer hjälp. Efter ett fall hemma bestämde Britt och Rons barn att det skulle vara säkrare för honom att bo på ett äldreboende. Britt brukade besöka honom flera gånger i veckan och ta med sig saker som Ron behövde men under Coronapandemin är det omöjligt. Hon åker ändå dit en gång i veckan med matvaror han gillar, som knäckebröd och kaviar, men de får inte ses.
“Sjukdomen gör att Ron är så begränsad i sitt liv men han är fortfarande rolig och skarp. Det känns svårt att vi inte kan vara där och hjälpa honom men han är psykiskt mycket stark. Vi pratar varje dag om vad vi behöver göra, han betalar en del räkningar själv och sköter andra ärenden. Men det som kanske tar mig fem minuter att göra, tar honom flera timmar. Men det är bra att han håller igång.”
Smittspridningen har varit stor på många äldreboenden i Victoria och precis som i Sverige, har bristerna i äldrevården blivit tydligare än någonsin under pandemin. Det har förekommit fall på andra äldreboenden i samma kedja som den Ron bor på men just hans boende har inte drabbats.
“Jag pratade med chefen som sa att hon uppmanade all personal att bara ha ett jobb så det verkar inte som personalen byts ut. De har svårt att få bra personal och det är ofta för få i personalen. Det är en fruktansvärd business egentligen. Regeringen ger mycket pengar till aged care men det är de stora bolagen som tjänar mycket pengar. Jag hoppas att det ska gå bra.”
Strax innan Covid-19 adopterade Britt två kattsystrar som nu håller henne sällskap. Hon översätter lite och är ute mycket och promenerar i de stora parkerna kring South Yarra, där hon bor. Och så jobbar hon i sin älskade trädgård.
“Jag bor i ett underbart litet hus och det är så mycket sol i min trädgård. Dessutom är jag medlem i en kommunal trädgård som jag ritat upp och varit med i sen starten. Just nu hjälper jag dem med att odla upp och distribuera plantor till folk som behöver hjälp att komma igång med sin egen trädgårdstäppa. Så nu har jag massor av plantor hemma,” säger Britt.
Hon ser så klart fram emot att Covid-19 ska vara över och hon återigen kan få besöka Ron regelbundet. Hon uppskattar Rons ordinarie personal som sköter om honom så bra och hoppas de kan få vara friska. Dessutom är hon så tacksam över Facetime.
“Det är fantastiskt. Vi kommer fortsätta med det även när vi kan ses igen. Nu kan han Facetima mig eller sin son när han vill och behöver inte känna sig så ensam och ledsen. Jag tänker verkligen på de äldre som inte klarar av tekniken, hur svårt det är för dem.”
/Tina Zenou