Lyssna

Rachmaninov: Vigilia, sön 1 okt 18.00

Konserten i S:t Matteus kyrka bjuder på ett körverk inspirerat av och delvis baserat på traditionell rysk kyrkosång, med inslag av västerländsk polyfoni.  

Medverkande:
S:t Matteus Kammarkör
Maria Forsström, alt 
Philip Sherman, tenor
Espen Myklebust Olsen, dirigent    
        
Entre 100 kr.  

 

VIGILIA

Vigilia är ett centralt verk i den ryske tonsättaren Sergej Rachmaninovs (1873 – 1943) produktion och räknas som en av à cappella-litteraturens portalverk.  Det är inspirerat av och delvis baserat på traditionell rysk kyrkosång med inslag av västerländsk polyfoni. Titeln kan närmast översättas med ”vaka”.

Verket består av femton körsånger för blandad kör a cappella. De sjungs på kyrkslaviska, ett liturgiskt språk med rötter tillbaka till 800-talet och med hemvist i kristet ortodoxa länder som Ryssland, Ukraina, Serbien och Bulgarien.

Sångstämmorna rör sig, som ofta i rysk- ortodox kyrkosång, inom ett begränsat intervallregister om en ters eller kvart. De mörka stämmorna är karaktäristiska; bland kvinnorna altarna och bland männen basarna, vilka kan gå ända ner till tonerna c och b i stora respektive kontraoktaven. När Nikolaj Danilin, som ledde Moskvas 70-hövdade Synodkör vid uruppförandet 1915, såg noterna skakade han på huvudet och sa: ”Sergej Vasiljevitj, var kan jag hitta såna basar? Det är som att leta sparris till jul”.

Till skillnad från sin egen fem år tidigare komponerade Chrysostomosliturgi, som Rachmaninov själv tyckte var för emotionell för sitt sakrala ändamål, var han mer nöjd med Vigilia. Verket, som trots allt i första hand verkar ha varit ämnat för konsertsalen, tillägnade han postumt sin lärare i kyrkomusik vid musikkonservatoriet i Moskva, Stepan Smolenskij. Det fick ett så entusiastiskt mottagande att man var tvungen att ordna med ytterligare fyra konserter samma säsong.

Två år senare störtade Lenin och bolsjevikerna det ryska tsardömet och Rachmaninov gick i frivillig exil. För de nya makthavarna var religiös musik av intet värde och Vigilia hamnade i likhet med annan sakral musik på musikhistoriens sophög. Ett halvsekel senare drogs verket åter fram ur glömskan och gavs till och med ut på skiva 1965, signerad det sovjetiska skivbolaget Melodiya.

 

 

 

Text: Henry Larsson