När jag gick på mellanstadiet fanns det en magisk fråga: Får jag chans på dig? På sin höjd vågade jag skicka en kompis med en post-it-lapp där jag klottrat en ja- eller nej-ruta.
Att fråga chans rymde många underliggande frågor: Duger jag? Vill någon vara med mig? Och i grund och botten: Kan någon älska mig?
Det finns en legend om Johannes, en av Bibelns författare. Han låg på dödsbädden och församlingen bad honom att hålla en sista predikan. Johannes svarade att han redan skrivit ner allt. Men församlingen stod på sig och Johannes reste sig till slut och höll en mycket kärnfull predikan:
Gud är kärlek, förkunnade han, och ni är villkorslöst älskade.
Församlingen protesterade. Det här vet vi ju redan! Det är ett urvattnat budskap att alla är älskade. Ge oss något nytt!
Johannes skakade förtvivlat på huvudet och försökte förklara: Det här är allt som det handlar om. Om människor verkligen visste detta, skulle världen inte se ut som den gör.
Jag tror att ditt och mitt behov av kärlek är bottenlöst. Jag bär fortfarande på samma frågor som när jag gick på mellanstadiet. Duger jag? Vill någon vara med mig? Kan någon älska mig?
Jag tror att det måste få finnas någon plats i vårt samhälle där kärleken förkunnas utan gräns. Inte som en post-it lapp med en ja- eller nej-ruta. Med tanke på hur världen ser ut behöver vi fortfarande Johannes predikan.
Gud är kärlek, och du och jag är villkorslöst älskade.
/ Olle Liljefors