Hur får man egentligen en vän? Min sexåring som precis börjat skolan och inte känner någon, var frustrerad en kväll och undrade det. Det var en fråga som högg tag i mig, en fråga som har funnits också inom mig, och kanske också inom dig.
Vi är många som emellanåt har rört oss ensamma över skolgården. Vi är många som har suttit själva på fredagskvällen när andra varit bjudna på fest. Vi är många som har känt ett sting i hjärtat när det verkar som att alla vi känner lägger upp glittriga bilder i varandras sällskap.
Människan är ett flockdjur och vi gör nästan vad som helst för att få höra till. Vi försöker passa in, säga smarta saker, skratta på rätt ställe, som ett sätt att fråga: ”Får jag vara med?” Och vi längtar efter svaret: ”Ja, gärna, du får vara med.”
Det finns en bibeltext som handlar om en kvinna som inte kunde räta på sig. Det står att hon var krokryggig och plågades av en sjukdomsande sedan 18 år. På den här tiden kunde en människa som blev sjuk eller föll utanför normen stigmatiseras och stötas bort ur gemenskapen.
Det är därför inte förvånande om kvinnan tvingades leva sitt liv i skymundan. Kanske upplevde hon rentav att det inte var hennes rygg i sig som var problemet, utan isoleringen och utanförskapet som detta medförde.
Denna kvinna får Jesus syn på, och han talar till henne. Här var någon som kanske för första gången på 18 år mötte henne med värdighet och respekt, och genast sker miraklet: Hon kan räta på sig.
Jesus säger att det är Satan som hållit kvinnan bunden i alla år. Satan är hebreiska och betyder anklagare, alltså den som vill sätta dit oss och stänga in och trycka ner. Den hårda röst inom oss som kan anklaga och säga: ”Du förtjänar inte bättre. Du ska leva i skam och ensamhet.”
Men nu blir kvinnan ”upprätad” i fysisk mening, och kanske ännu viktigare: hon blir upprättad i en större mening. Som Jesus själv kommenterar det efteråt: Han löser henne från hennes boja. Med sitt handlande är det som att han säger: ”Jag vill vara din vän.”
Det är som att han låter en ny och frisk röst komma till tals, den röst som är sanning och frihet och som berättar: ”Du får också vara med. Sträck på dig. Var stolt över den du är. Du är fri att leva ditt liv fullt ut.”
Här i kyrkan övar vi oss i att lyssna till den rösten. Den röst som är sanning och frihet. Den röst som upprättar och ger liv. Den röst som viskar till dig och mig genom tid och rum:
”Från din boja ska du lösas. Jag vill vara din vän.
Du får också vara med.”
/ Olle Liljefors, predikan i september 2025