Fjärde söndagen i påsk
Psalm 198
Gamla testamentet: Jesaja 54:7-10
Ett kort ögonblick övergav jag dig, men i stor kärlek tar jag dig åter. Jag dolde mitt ansikte för dig i häftig vrede ett ögonblick, men evigt trofast visar jag dig nu min kärlek, säger din befriare, Herren. Det är som på Noas tid, då jag svor att Noas flod aldrig mer skulle dränka jorden. Så svär jag nu att inte mer vredgas och inte mer rasa mot dig. Om än bergen rubbas och höjderna vacklar, skall min trohet mot dig inte rubbas och mitt fredsförbund inte vackla, säger han som älskar dig, Herren.
Psalm 617
Nya testamentet: Johannesevangeliet 16:16-22
En kort tid och ni ser mig inte längre, ännu en kort tid och ni skall se mig igen.« Då sade några av lärjungarna till varandra: »Vad menar han när han säger: ’En kort tid och ni ser mig inte längre, ännu en kort tid och ni skall se mig igen’, och när han säger: ’Jag går till Fadern’?« De sade: »Vad menar han med ’en kort tid’? Vi förstår inte vad han säger.« Jesus märkte att de ville fråga honom och sade till dem: »Ni undrar varför jag sade: ’En kort tid och ni ser mig inte längre, ännu en kort tid och ni skall se mig igen’? Sannerligen, jag säger er: ni kommer att gråta och klaga, men världen skall glädja sig. Ni kommer att sörja, men er sorg skall vändas i glädje. När en kvinna skall föda har hon det svårt, för hennes stund har kommit. Men när hon har fött sitt barn minns hon inte längre sina plågor i glädjen över att en människa har fötts till världen. Nu har också ni det svårt. Men jag skall se er igen, och då skall ni glädjas, och ingen skall ta er glädje ifrån er.
Predikan
Varför tycker vi om att leka tittut? Hur kan denna lek överleva från generation till generation?
I en vuxens ögon är det kanske inte världens mest spännande eller varierande syssla. Vi sitter där med det lilla barnet framför oss och håller för ögonen och så tar vi snabbt bort händerna. Tittut! Om och om och om och om och om igen…
Och barnet då? Den vuxna håller för ögonen och hoppsan, var tog pappa vägen? Var är mamma nu? Och så tittut så är den vuxna tillbaka igen. Barnet förstår kanske inte hur det gick till men pjuh! Ordningen är återställd. Men lite läskigt var det nog, fast vi hela tiden var precis vid varandra och lekte med varandra.
I söndagens gammaltestamentliga text säger Gud till Jesaja: ”Ett kort ögonblick övergav jag dig, med stor kärlek tar jag dig åter. Jag dolde mitt ansikte för dig…”
Tittut!
I söndagens evangelium berättar Jesus för lärjungarna: ”En kort tid och ni ser mig inte längre, ännu en kort tid och ni skall se mig igen” men lärjungarna förstår inte vad han menar.
Tittut!
Hela vår Gudsrelation är lite som att leka tittut verkar det som. Vi kan inte se Gud för Gud är större än både hjärna och hjärta kan förstå, så är det bara. Men Guds kärlek för oss är stor. Gud skapade inte och lämnade utan fortsätter ständigt skapa, fortsätter ständigt att vara med. Som en närvarande förälder som älskar sina barn. Den kärleken är en konstant relation, i den erbjuds vi en trygghet att luta oss mot.
Beviset på detta är då Jesus kom till oss och en del av Gud presenterade sig i form av något vi kan greppa och se, en människa som vi. På samma villkor som vi, nästan. En tid gick han här på jorden, en kort tid var han borta och ännu en kort tid så uppstod han och kom tillbaka.
I vers två av psalm 49 sjunger vi: Det är sant att Jesus ser mig, fast Han själv osynlig är, vad som än i världen sker mig, hela tiden är han där.
Gud är ständigt med oss, Jesus är ständigt med oss. Fast vi inte kan se eller röra någon av dem för tillfället. Men bara för att de håller händerna för våra ögon betyder det inte att de inte är där och att vi inte ska ses igen. För leken slutar alltid med ”tittut!” och så ser vi varandra igen.
Så varför tycker vi om att leka tittut? Hur kan denna lek överleva från generation till generation?
Vi vuxna gör det för barnets skull. För det finns inget som går upp mot när barnet vi älskar skrattar så det tjuter sådär ljudligt med hela kroppen. När vi får visa oss igen och de blir så glada, fast vi hela tiden var där.
Och varför barn älskar det vet jag egentligen inte. Men jag tänker mig att det är lite spännande samtidigt som det hela tiden visar hur trygg tillvaron är. För med bara ett ”tittut!” så är vi med varandra igen. Du, min trygghet, var där hela tiden fast jag inte såg dig.
Det är sant att Jesus ser mig, fast Han själv osynlig är, vad som än i världen sker mig, hela tiden är han där.
Såsom vuxna leker tittut med sina barn generation efter generation, för barnets glädjes skull och för den egna glädjen man får av barnets lycka. Såsom barnet vet att det är tryggt fast någon håller händerna för ögonen och kan verka vara borta ett slag. Så tänker jag mig att det är med oss och Gud. Kärleken som varar generation efter generation för både vår skull och för Guds egen. En osynlig trygghet som ständigt är med oss där det alltid slutar med att vi kommer vara med och se varandra igen.
Tittut! Amen.
Psalm 49
Herrens bön
Vår Fader, du som är i himlen.
Låt ditt namn bli helgat.
Låt ditt rike komma.
Låt din vilja ske, på jorden så som i himlen.
Ge oss idag det bröd vi behöver.
Och förlåt oss våra skulder,
liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss.
Och utsätt oss inte för prövning,
utan rädda oss från det onda.
Ditt är riket,
din är makten och äran,
i evighet.
Amen.
Välsignelsen
Herren välsigne dig och bevare dig.
Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig.
Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid.
I Faderns, Sonens och den heliga Andens namn. Amen
Psalm 37
// Mathilda Ekberg