Skönheten och odjuret
Folke går in och sätter sig på sin stol. Alla kommer in minglande och samlas runt ”Gaston”.
Elin: “Ingen i staden är så manlig som du och alla vill vara där du är.”
Nea: “Det finns inget defekt att beskåda”
Julia: “Han är tyngst här i stan vår Gaston”
Max: “Ingen annan har muskler så hårda. “
Folke: Som ni ser är min biceps ett lår
Elliot: Han är rätt man vår Gaston. Nu hurrar vi.
Alla: HURRA javisst!
(Dramatisk musik) Odjuret visar sig i predikstolen.
Gaston: Vilken best, varje tand är en huggtand. Han är vild. Men nu ska vi se till att han dör. Som sig bör!
Folket blir rädda. GASP!
Folke går ner från stolen och säger: Vi kan inte ha honom här i byn. Han måste väck… Jag har en lista. Skriv på här så vi blir av med honom!
Folket skriver på. Belle kommer in och är glad.
Folke: ”Belle!
Skriv på här.
Vi måste bli av med odjuret”
Ellen: Varför?
Han har väl inte gjort oss något.
Han är kanske snäll.
Vi känner ju inte honom.
Folke: ”Han är inte som oss… han är farlig”
Ellen: Jag tror inte han är ond.
Jag tror de finns något fint i honom.
Jag vill inte skriva på”
Alla: Hon är faktiskt ganska konstig den där Belle.
Odjuret klampar ner från predikstolen (klampandes) och mot folket.
Wilmer: HAN KOMMER!
Gör en ring runt Odjuret och slå ner honom.
Ellen: Sluta
Leo: Snälla lyssna på mig. Blir livlös.
Ellen: Det räcker.
Hör ni inte?
Folket slutar slå och tittar osäkert på varandra. Ställer sig i halvringen igen.
Hannes: Han slog inte tillbaka, fast han hade kunnat.
Lydia: Han kanske inte är ond
Hanna: Tänk om vi har gjort ett misstag
De börja skylla på varandra:
Elin: Det var ni som började slå
Nea: Det var han…
Julia: Nej det var du…
Max: Nej det var...
Alla: GASTON! (pekar på G)
Elliot: Detta var ditt fel!
Wilmer: Du har gjort detta!
Hannes: Försvinn från vår by!
De plockar upp odjuret och sätter honom på Gastons stol.
Gaston böjer huvudet och går till bänken där Belle sitter.
Folke: Allt detta är mitt fel, jag menade inte att det skulle bli så här.
Jag ångrar mig...
Belle flyttar närmre på bänken
Ellen: Det var ett misstag.
Du är okej.
Det finns något fint i alla... bara vi öppnar våra hjärtan... och våra ögon... så kommer vi se det.
Julia: I Matteusevangeliet står det:
Då kom Petrus fram till Jesus och sade: »Herre, hur många gånger skall min broder kunna göra orätt mot mig och ändå få förlåtelse av mig? Så mycket som sju gånger?« Jesus svarade: »Jag säger dig: inte sju gånger utan sjuttiosju gånger.
Sång: Skönheten och Odjuret.
Rörda av en ton i en melodi
Kan två hjärtan slå så att båda två känner harmoni?
Som om sagans värld blivit verklighet
Främling blivit vän, vad ska hända sen? Ingen av dom vet
Skönheten är hon
Odjuret är han
Men så mycket mer än vad ögat ser ser dom hos varann
Rörda av en ton, förda av en sång
Låter tiden gå, börjar att förstå, allt kan ändras om
Ska vi våga tro på vår fantasi?
Sagan ger oss svar, varje väsen har skönhet inuti
Sagan ger oss svar, varje väsen har skönhet inuti