Psalm 96 (Öppna mig för din kärlek)
Bön
Gud, du som är allas Herre
och kallar oss till tjänst i ditt rike,
hjälp oss att höra dig
och känna igen de uppgifter som du anförtror oss.
I Jesu namn. Amen
Evangelium
(Matteusevangeliet kapitel 20, vers 1-16)
Med himmelriket är det som när en jordägare vid dagens början gick ut för att leja arbetare till sin vingård.
Han kom överens med dem om en dagspenning på en denar och sände i väg dem till vingården.
Vid tredje timmen gick han ut igen och fick se några andra stå sysslolösa på torget.
Till dem sade han: ’Gå bort till vingården, ni också. Jag skall ge er skäligt betalt.’
Och de gav sig dit. Sedan gick han ut vid sjätte timmen och vid nionde och gjorde likadant.
Vid elfte timmen gick han ut igen, och när han såg några andra stå där sade han: ’Varför står ni här hela dagen utan att arbeta?’
De svarade: ’Därför att ingen har lejt oss.’ Då sade han: ’Gå bort till vingården, ni också.’
På kvällen sade vingårdens ägare till förmannen: ’Kalla samman arbetarna och ge dem deras lön. Börja med dem som kom sist och sluta med de första.’
De som hade lejts vid elfte timmen kom fram och fick en denar var.
När sedan de första steg fram trodde de att de skulle få mer, men fick var sin denar de också.
Då protesterade de och sade till ägaren: ’De där som kom sist har bara hållit på en timme, och du jämställer dem med oss som har slitit hela dagen i solhettan.’
Då sade han till en av dem: ’Min vän, jag är inte orättvis mot dig. Vi kom ju överens om en denar,
ta nu vad du skall ha, och gå. Men jag vill ge den siste lika mycket som du fick.
Har jag inte rätt att göra som jag vill med det som är mitt? Eller ser du med onda ögon på att jag är god?’
Så skall de sista bli först och de första sist.”
Betraktelse
Den orättvise är rättvis… faktiskt
Jag tycker i alla fall att världen borde vara mer orättvis
När jag var liten fanns inte Willys och Lidl. Inflationen var större och reallöneökningen mindre. En tv kostade faktiskt pengar och läsk var en lyxvara som man bara fick dricka en gång i veckan.
Tänk då på mig och mina två storasystrar som på lördagen äntligen fick dela på en flaska läsk. En helig ritual påbörjades. Vi använde ingen linjal, det vet jag andra som gjorde, men vi hällde upp i tre glas, centiliter för centiliter…. Tills alla fått exakt lika mycket.
För om Johanna hade fått lite mer än jag och Maria …. Då hade…. Då hade…. Jaa…. Vad hade hänt då?
Varför hakar vi upp oss på såna skitsaker.
Ju mer man jämför sig med andra ju mer upplever man orättvisa. Och därmed också olycka.
Det finns alltid de som har bättre betalt, som har mer pengar, som har fler vänner, som är bättre….
Att vara nöjd med sig själv, och sitt liv, utan att jämföra – är en av nycklarna till att känna lycka…
Men det där är en balansgång.
Världen borde vara mer orättvis
Fast det måste vara rätt orättvisa.
Därför att många saker är oacceptabla
Det borde vara en självklarhet att en duktig kvinna ska ha lika bra betalt som en duktig man.
Och att en procent av världens befolkning äger mer än resten (vi andra 99%) av världen tillsammans. Det är inte rättvist, det är knappt orättvist – det är bara sjukt.
Men Gud är också orättvis.
Vi fattar att jordägaren i liknelsen är Gud.
Och jordägaren har mage att ge lika mycket lön till dem som jobbat en timme och de som jobbat 12 timmar.
Och mycket riktigt reagerar arbetarna och tycker att det är orättvist.
Men jag tror att vi behöver hjälp med att flytta fokus – i texten –
Arbetarna som vill ha jobb – de är inte registrerade på arbetsförmedlingen (det är väl ingen nu heller för den delen) utan de står och väntar på torget på att någon ska vilja ha deras tjänster.
Jordägaren går dit och lejer folk. I den elfte timmen frågar han:
Varför står ni här hela dagen utan att arbeta? De svarade: Därför att ingen har lejt oss.
Det var inte någon som ville ha dem. De dög inte. De var inte tillräckligt bra.
Det är lätt att översätta till vår värld. De som inte är tillräckligt smarta, tillräckligt unga, tillräckligt snygga, tillräckligt rika.
Men det går också att tänka sig att skaran på torget i elfte timmen handlar om vem Gud tar emot. Vem Gud accepterar. Vem Gud älskar.
Då sade han: Gå bort till vingården ni också.
Gud är orättvis. Därför att både du, jag och Gud vet, att ingen av oss kan kasta första stenen. Det är inte hur bra människor vi är som avgör Guds kärlek. Det är inte våra prestationer, diplom och utmärkelser. Inte ens antal böner och kyrkobesök.
Det är Guds nåd som avgör.
Nåden – en oförtjänt gåva. Något jag får även om jag inte förtjänar det. Nåden är inte rättvis. Den är orättvis.
Vad han än gör så älskar modern fortfarande sin son. Inte för att han förtjänar det, utan för att hon älskar honom.
Vi behöver flytta fokus i livet.
Vi är inte som Gud, vi har svårt att vara rätt orättvisa…
Vi haka upp oss på centiliter läsk, jämför löner och storlek på poolen. Om vi mår så dåligt för skitsaker riskerar vi vår förmåga att förmedla nåd. Därför att det viktigaste är att alla får det de förtjänar. Nåden är oförtjänt.
Inte tand för tand, öga för öga… Jesus säger Nej jag säger er vänd andra kinden till.
Kampen mot orättvisor måste fortsätta…. Men inte nån onödig förbaskad energi på skitsaker.
Nej, vi behöver kämpa för att vara orättvisa. Att inte döma andra, eller oss själva
Utan ta emot nåden som flödar över
Gud är orättvis och det är förbaskat bra.
Det borde vi också vara.
Den orättvise är rätt vis…. Faktiskt
Herrens bön
Vår Fader, Du som är i himlen.
Låt ditt namn bli helgat.
Låt ditt rike komma.
Låt din vilja ske
På jorden så som i himlen.
Ge oss idag det bröd vi behöver.
Och förlåt oss våra skulder,
liksom vi har förlåtit dem
som står i skuld till oss.
Och utsätt oss inte för prövning,
utan rädda oss från det onda.
Ditt är riket,
din är makten och äran,
i evighet. Amen.
Välsignelsen
Herren välsigne oss och bevare oss
Herren låte sitt ansikte lyser över oss och vare oss nådig.
Herren vände sitt ansikte till oss och give oss frid.
I Faderns och Sonens och den helige Andes namn
Psalm 28 (Så älskade Gud världen all)