Det finns en bred förväntan på att Svenska kyrkan ska engagera sig i aktuella samhällsfrågor och aktivt ta ställning mot orättvisor och missförhållanden. Förväntningarna finns både bland dem som är aktiva inom kyrkan, hos andra samhällsaktörer och hos allmänheten. Kritiken mot att kyrkan tar en aktiv del i samhället pekar ofta på att kyrkan är för partipolitisk.
Patrik Hagman, docent i politisk teologi, undersöker folkkyrkans nutida situation ur ett politiskt-teologiskt perspektiv. Hagman lyfter idén om en kyrka utan tydliga gränser mot samhället och beskriver kristendomen som en aktör med både samhällelig och politisk relevans.
Den problematiska godheten
När någon som företräder Svenska kyrkan tar ställning i en aktuell samhällsfråga kan en del känna sig exkluderade. Inte sällan går det att läsa i sociala kanaler ”Nu går jag ur Svenska kyrkan – ni sysslar ju bara med …” Och så glöms det bort att det firas gudstjänster i tusentals kyrkor varje söndag. Det döps, förrättas vigslar och begravningar varje vecka. Det bjuds in till gemenskaper runt kaffebord och i konfirmandundervisning, det samlas till samtal om Bibeln och att leva som kristen. Jourhavande präst svarar i telefonen varje natt, och så vidare.
– Plötsligt finns inte allt som kyrkan gör mer, det enda som räknas är det senaste uttalandet. Jag tror att det kan vara enklare att prata om exempelvis människors rättigheter än om vad kyrkan är. Kanske beror det på att man inte känner att man bottnar tillräckligt i den kristna tron och i vad det är att vara en Luthersk kyrka. Som enskilda kristna kan vi göra väldigt mycket, och ta ställning för och emot saker, men kanske inte som kyrka, säger Patrik Hagman.
Ett annat problem som Svenska kyrkans församlingar kämpar med är enligt Hagman längtan efter att bli betraktad som ”goda”.
– Godhet är inte oproblematiskt. Jag tror att en av orsakerna till att företrädare för kyrkan gärna tar till ett politiskt färgat engagemang kan vara att vi vill framstå som goda. Vi vill bli lyssnade till och när vi inte har några argument till att folk ska lyssna på oss så ökar vi chansen om vi framstår som ”de goda” i debatten.
Hagman lyfter fram Martin Luther som menade att godhet i sig är bra men att godhet som nyttjas för något särskilt, dolt, syfte eller som ett sätt att få makt så klart är problematiskt.
– När godhet korrumperas undrar människor vad vi döljer. Vad är det vi försöker skyla över? Det är bra att försöka vara god, men det räcker inte för att bli frälst – och det räcker inte för att vara kyrka.
Botgöring för själen – och för världen
Patrik Hagman uppmanar kyrkan att bli mer profetisk. I detta lägger han att tillföra energi i systemet och predika om att det som söndrats kan helas. Han menar också att vi behöver predika ett hopp som inte är ett ”billigt” hopp.
– Att säga att ”bara vi alla försöker vara goda så löser allt sig” – det är att predika billigt. Vi måste våga tro på att Gud drar in i historien. Gud har redan gjort det – och Gud kommer att göra det igen. Detta kräver också något av oss. Botgöring. Vi behöver göra bot för att visa vår ånger.
1300-talet var inget muntert århundrade, berättar Hagman, och syftar på att människor då lade väldigt mycket tid och pengar på botgöring. De såg att världen var sjuk och ansåg att den yttre nöden hänger ihop med den som finns inne i oss. Botgöring handlar om att se till själens hälsa och det var därför man bad, pilgrimsvandrade och skänkte pengar. Tanken var att om själarna kan tillfriskna så kan samhället också det.
– Idag skiljer vi ofta på fysisk och psykisk och samhällelig hälsa. Men tänk om det hänger ihop alltsammans? Själar, samhällen, ekosystem … Vi ser ett ökat intresse för pilgrimsvandringar. Jag tror det hänger samman med att det händer något i oss när vi ser att naturen inte mår bra. På ett sätt som inte går att registrera med vetenskaplig metod händer det något i våra själar och det förändrar oss på djupet. Vandringar är inte något för alla men det finns andra sätt att ta hand om sin själ. För när vi tar hand om våra själar så händer det något. Vi kan få in energi – och känna hopp. Vi pratar nästan bara om vad vi ska sluta med att göra – vi behöver prata om vad vi ska börja göra!
Två röster om föreläsningen:
Jag tar med mig många tankar att reflektera vidare över, bland annat att:
- vara en kyrka som är profetisk på ett sätt som tillför energi, att prata mindre om vad vi ska sluta göra och mer om vad vi ska börja göra.
- vara vaksam på när vi blir måna om att framstå som ”goda” och vikten av att vara och göra mer än att visa upp och prata.
Samtidigt har kyrkan språk, också ett liturgiskt språk, som kan hjälpa att sätta ord på sorgen och ord för hoppet. Inspirerade åkte jag och min kollega därifrån och pratade ivrigt vidare om godhet, botgöring, sorg och hopp.
/Åsa Ström Broman, församlingsherde i Helsingborg
Jag tar med mig tankarna om det problematiska med vår självbild som så goda som utgångspunkt för vårt budskap. Att vi får lov att vara platsen för och skapa riter för sorgen över allt det som är i vår värld. Vilket Gudsrike är det vi talar om och längtar till?
/Charlotta Nissen, kyrkoherde i Tollarp
Kommande föreläsningar i serien:
Att vara eller inte vara i en digital kultur.
11 oktober klockan 13.30–16.00, församlingshemmet i Höör.
Vad innebär det att vara och verka som kyrka i en digital kultur, utöva digital religion och göra digital teologi?
Föreläsare: Frida Mannerfelt, präst i Kvistofta pastorat, lärare på Enskilda högskolan och Lund universitet, och forskare i praktisk teologi.
(Anmälan har stängt)
Har religion en roll i samhället?
23 november klockan 13.30–16.00, Kyrkans hus i Ronneby.
Genom historien har religion format världsbilder, livshållningar och samhällen. Oavsett vad vi tycker om det visar religionen inga tecken på att försvinna.
Föreläsare: David Thurfjell, professor i religionsvetenskap vid Södertörns högskola.
Föreläsningen är öppen för allmänheten.
Anmäl dig senast 9 november via Trippus.