”Herre lever, våga tro det!” - så skriver Göran Bexell i psalm 155 i vår psalmbok. Formuleringen är mitt i prick. Jag har hört påskutropet och påskens budskap om liv och uppståndelse så länge jag kan minnas. Men vågar jag tro det? Det är ju orimligt. Omöjligt! Det som är dött lever inte. Det vi alla vet om vår framtid är att vi ska dö. Rakt emot detta kommer påskens trotsiga utrop att Kristus lever! Det är lätt att ta det poetiskt. Som att Strindberg lever genom sina böcker eller Mozart genom sin musik. Men påskropet är något annat.
En injektion av hopp
Påskens utrop att Kristus lever är de segrandes förvånade utrop. Förvånade, för vi tror och förväntar något annat. Utrop för att alla behöver veta och få sin världsbild justerad. En injektion av hopp. ”Vi trodde vi var förlorade, men här står vi med segern! Det trodde vi inte!”
Och vem skulle väl kunna tro det? Det går inte! Ändå är det så. Kristus besegrade döden och lever. Det betyder att även du och jag får liv. Det enda vi kan veta, att vi ska dö, är en sanning med modifikation.
Döden är inte slutet. Våga tro det!
+ Johan Tyrberg