En helg med stora förväntningar
Nu är det jul igen, tillsammans förväntas vi fira högtiden i stora skaror av vänner och familj. Barnögon ska tindra och alla ska vara glada. Detta är bilden som förmedlas av julen och samtidigt vet vi att långt ifrån alla har vänner och familj att fira med. Många upplever julens ideal, alla måsten och krav som plågsamt ouppnåeliga och en del avstår själva från de stora firandena för att vara ensamma i sitt eget sällskap.
Ensamhet - både en välsignelse och en extra tyngd i hjärtat
Låt mig vara uppriktig - självvald ensamhet kan vara en välsignelse. Många är vi som behöver ensamhet, avskildhet för att ladda batterierna och återhämta oss, oavsett om vi väljer den över högtider eller vardagar.
Lika energiskapande som självvald ensamhet är kan ensamhet som inte är självvald vara en extra tyngd på ett redan tyngt hjärta. Många av oss som har familj och vänner runt oss, och dessutom har ekonomiska möjligheter, kan lätt förstår hur tungt det skulle vara att sakna närheten av familj och vänner och att inte kunna leva upp till alla krav och förväntningar.
Generositet och öppna dörrar i jul
Därför känns det gott att se generositeten och alla öppna dörrar över julen, jul i gemenskap tillsammans med andra som har sin familj och sina vänner långt bort. Gott att veta att man inte behöver sitta ensam över julafton om man inte vill – att det finns öppna dörrar till varma ombonade miljöer där vi kan fira tillsammans i god gemenskap.
Många är beredda att öppna sina hem för den/dem som är ensam över julen, kanske för att man själv är ensam och har möjligheten, för att dela av det man har, för att andra ska få känna delad julglädje i gemenskap. Det är en fin tanke som skänker glädje till både den som öppnar sitt hem och den som bjuds in, och för många blir det garanterat en viktig räddare i ensamhetsnöden.
Var finns gemenskapen en gråmulen dag i mars?
Det jag ofta funderar på är att den som är ensam på julen är kanske lika ensam en gråmulen marsdag när vinden viner och snöslask skvätter upp på stövlarna som ett ytterligare bevis på ensamhetens mörka verklighet. Vem öppnar sina dörrar då? Var finns gemenskapen och värmen då?
Vardagen kräver ofta all vår uppmärksamhet. Vi har ”fullt upp” och öppnar inte våra dörrar och hem lika naturligt som över julen. Ensamheten som är så tung över helgerna är lika tung i mars, under semestrarna och under de kulna höststormarnas tid.
Dela vardagen med andra året om i kyrkans öppna verksamheter
Då - mitt i vardagens mulna verklighet finns församlingarna som med hjälp av medlemmarna har öppna dörrar och öppna verksamheter där det finns medmänsklig värme för alla som längtar efter någon att dela vardagen med. Detta är ett viktigt och gott församlingsarbete som vi som kyrka ska värna om som den viktiga del av vårt diakonala uppdrag det är.
Vi behöver varandra, vardag som helg. Låt omsorgen få rum, vardag som helg. Omsorg och värme.
God Jul!
Carin Hompe Svedberg, stiftsdiakon i Lunds stift.