Elin Hansson tar emot i församlingshemmet. Ett större sällskap fyller entrén, samlade till begravningskaffe. Det myllrar av folk, finklädda i kostymer och klänningar. Elin lotsar vidare till ett rum där vi kan prata ostört.
2014 började Elin arbeta i Svedala som diakoniassistent. I september 2023 vigdes hon till diakon i Lunds domkyrka.
-Det känns bra och självklart.
Stor styrka med två diakoner
I församlingen finns sedan 2014 ytterligare en diakon, Kerstin Carlsson.
-Att det här är en församling som satsar på diakoni är glädjande och positivt. Att vara två diakoner som kan hjälpas åt är en oerhörd styrka. Att kunna driva verksamhet tillsammans är guld värt.
Svedala är en relativt välbärgad kommun som är populär särskilt bland barnfamiljer. Närheten till Malmö och Lund lockar många att slå ner bopålar i bygden.
-Det som sticker ut och som är påtagligt idag är det bekymmersamma ekonomiska läget. Behovet av hjälp och stöd är stort och har ökat. Det har blivit kämpigt att få vardagen att gå ihop, särskilt för ensamstående. Men även för de som har jobb är den ekonomiska krisen kännbar, berättar Elin och fortsätter:
-Vi diakoner vill komma bort från känslan av ”mössan i hand”. Vi vill avdramatisera och göra det till något mänskligt att söka hjälp. Vi ser till helheten, både till de ekonomiska förutsättningarna och livssituationen, när vi beviljar stöd. Man blir ödmjuk, det kan vara lätt att hamna utanför, betonar Elin.
Efterlängtad utflyktsdag - eller nya glasögon
-Det är ett stort och fint förtroende att vi i församlingen kan förmedla gåvor via Lunds stifts fondmedel. När det gäller ändamål är det väldigt spretigt. Bidraget kan gå till det lilla extra som en utflyktsdag, men lika ofta till något livsnödvändigt som nya glasögon eller tandvård.
Församlingen har många fondansökningar, berättar Elin.
-Vi träffar alla som söker personligen. Att få en gåva ger glädje men ändrar inget i grunden. Problemen är strukturella. Det positiva med detta är att det skapar relationer. Vi möter människor, vi bygger kontakter. Det kan leda till vidare samtal, till att man går med i någon av våra grupper eller att vi får fler att bli aktiva som ideella.
Det finns en större grupp ideella i kyrkan som bland annat hjälper till att dra in pengar för att stötta personer i ekonomisk utsatthet.
Steget till att söka hjälp kan vara långt
-För de med försörjningsstöd är det kärvare än någonsin. En märkbar förändring är att många barn och unga kan inte längre delta i några aktiviteter som för kostnader med sig. Konsekvensen är att barn kan känna sig utpekade, konstaterar Elin.
Församlingen samarbetar med en lång rad frivilligorganisationer samt med kommunen, vården, Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen.
-Det är viktigt att vi som arbetar med socialt arbete stöttar varandra för att hitta vägar och gemensamma strategier. Steget till att söka hjälp kan vara längre på en mindre ort där många känner varandra. Jag märker också att det finns förutfattade meningar om kyrkan av typen ”Dit kan man bara gå när man nått botten.” Vi gör vårt bästa för att sprida kunskap om hur vi i församlingen jobbar.
En annan utmaning som finns är att tackla rör det själsliga dåliga måendet, som till exempel upplevd ensamhet och en ökande psykisk ohälsa.
Aldrig för sent att må bra
-I höstas gjorde vi en större satsning med tre uppskattade föreläsningar. Vi bjöd in hela kommunens anställda och en kväll välkomnade vi församlingsbor. Sjuksköterskan och utredaren Susanne Savanto talade på temat ”Vad är psykisk ohälsa?” Hennes budskap var att det aldrig är för sent att må bra. Hopp finns alltid.
Mötesplatsen Café Kärnan håller öppet en dag i veckan. Församlingen får skänkta kläder, skor med mera. Alla intäkter går oavkortat till diakonin. Vid behov kan besökarna utan kostnad ta det som de behöver.
-Jag är stolt och glad över församlingens diakonala arbete och för Café Kärnans verksamhet. Vi stärker, bygger upp och hjälper de som kommer. Vi betonar för våra besökare att människovärdet är intakt oavsett prestation. Du är inte dina prestationer, summerar Elin.
Text: Maria Lundström