Små skepp - stora berättelser
De äkta votivskeppen är kopior av skepp som sjömän tillverkat och skänkt till sina hemkyrkor. Syftet har antingen varit att påminna församlingen om att be för sina sjömän ute på haven, eller att tacka för hjälp man fått då man varit i sjönöd och bett om hjälp. Votiv betyder löfte. Församlingen kan tänkas ha lovat att be för skeppet - eller så har
sjömännen lovat att tillverka en tacksamhetsgåva om de räddats från att gå under. Dessa berättelser är spännande att få del av då jag besöker nya kyrkor. De sedan länge döda generationerna blir på något sätt levande då deras verkliga berättelser lever kvar genom skeppsmodellerna.
Två briggar i Karlshamn
I Karlshamn hänger till exempel en brigg i Carl Gustafs kyrka. Briggen tillverkades i Karlshamn och gick med last på Östersjön. Jag hoppas att församlingen bad för sina sjömän men skeppet gick under i en storm. En annan brigg som kopplas till Karlshamn är det fiktiva skepp som Vilhelm Moberg lät Karl Oskar och Kristina resa med från Karlshamn till New 36 York för att söka ett nytt liv. Även om just den briggen aldrig funnits påminner den om alla de skepp som utvandrarna lämnade Sverige med under 1800-talet.
I Landskrona finns ett av stiftets äldsta votivskepp
I Landskrona, i Sofia Albertina kyrka, hänger ett av stiftets äldsta votivskepp. Det kan kännas lite knepigt att meditera över det och de böner den skulle påminna om eftersom det var ett skepp som bland annat ska ha fraktat slavar.
Alla skepp är inte riktiga votivskepp
I många kyrkor hänger skeppsmodeller som egentligen inte är riktiga votivskepp. De föreställer helt enkelt inte något verkligt skepp som funnits utan är en påminnelse om skepp i största allmänhet. Man kan se dem som en bildlik påminnelse om livet som en seglats på väg mot evigheten, eller en bild av kyrkan som ett skepp. Det stora huvudrummet i en kyrka kallas skepp eller långskepp. Vi tänker oss att församlingen färdas mot öster för att möta Kristus som den uppgående morgonstjärnan.
Det får mig att tänka på en berättelse som blivit ett skämt. En felsägelse som är återgiven i boken ”Humor i helgade hyddor”. En präst försöker vara poetisk och deklamerar:
”vår kyrka är ett skepp som står fast grundad på hälleberget!” Som seglare kan jag säga att det inte väcker glada associationer eller minnen.
Jag har ett förslag för sommaren: Åk på utfärd och leta votivskepp! De finns oftast i kustnära kyrkor men kan dyka upp där du minst anar det.
+Johan Tyrbeg Biskop i Lunds stift