Arbetsstugor var internat där barn gick i skolan och arbetade. I Norrbotten var det framför allt tornedalingar, kväner och lantalaiset som tvingades tillbringa skoltiden i så kallade arbetsstugor, där de bland annat skulle lära sig svenska. Arbetsstugorna låg ofta långt bort från deras hem.
– Svenska kyrkan var en huvudaktör i arbetsstugeverksamheten, elever som placerades där kunde bli grymt och ovärdigt behandlade. För mig är det därför oerhört viktigt att vi som kyrka 2025 kan se tillbaka på hur kyrkan har agerat och erkänna kränkningar som våra föregångare bidragit till, säger Åsa Nyström, biskop i Luleå stift.
Satt djupa spår
För många barn har skoltiden på dessa internat varit en jobbig tid. Många har uppgett att de varit med om svåra upplevelser i skolorna, som satt spår som följt dem genom livet, det framgår i slutbetänkandet av sannings- och försoningskommissionen för tornedalingar, kväner och lantalaiset.
Tea Waara besökte mötet tillsammans med en syster. Båda tillbringade skoltid i arbetsstuga i byn Muodoslompolo.
– Det var förbjudet att prata finska och vi fick bland annat städa, men vi hade en väldigt snäll föreståndarinna, men jag vet att våra bröder har negativa upplevelser från skoltiden, säger Tea Waara som tillbringade två år i arbetsstuga.
Staten bidrog med pengar
Curt Persson, lektor i historia vid Luleå tekniska universitet, har forskat om arbetsstugor och försvenskningspolitik. Han föreläste om arbetsstugor under mötet.
– Syftet med arbetsstugor i Norrbotten var att barnen skulle försvenskas. Det kom pengar från staten för denna verksamhet. Stugorna var som uppfostringsanstalter, säger han.
Biskop Åsa Nyström säger kyrkan tillsammans med Svenska tornedalingars riksförbund nu vill göra den torndedalska historien berättad, språket mer levande och kulturen mer synlig.
Steg till försoning
Totalt hålls fyra möten i olika byar i Norrbotten under hösten med temat Askel sovinthoon - steg till försoning. Mötet i Kihlangi var det andra i ordningen och matsalen i den gamla skolan i Kihlangi blev under lördagen välfylld.
– Det är jättefint att så många kommit. Vi fick in över 60 anmälningar innan mötet, men det är ännu fler har kommit hit, säger Göran Lahti projektkoordinator för försoningsprocessen för Svenska tornedalingars riksförbund del.
Positiva till försoning
Företrädare från länsstyrelsen och regionen var på även på plats i Kihlangi och det var även Göran Fjällborg ordförande i Svenska tornedalingars riksförbund.
– Jag är imponerad av det arbete som Svenska kyrkan lägger ner på dessa arrangemang, att de ställer upp, åker runt på alla ställen och att kyrkan tar sitt ansvar i försoningsprocessen. Jag hoppas att detta når fler och jag ser fram emot det sista mötet i Karungi, säger han.
”Ett trauma för många”
Den före detta socialdemokratiske riksdagspolitikern Bengt Niska som även varit kommunalråd i Pajala samt suttit med i sannings- och försoningkommissionen för tornedalingar, kväner och lantalsaiset, var även på plats.
– Jag tycker att det väldigt fint att kyrkan engagerat sig i denna fråga. Jag har själv inte varit på internat i arbetsstuga, men jag har tagit del av berättelser och försvenskningspolitiken. Det har ju varit ett trauma för många människor som fick vara i arbetsstugor som barn, säger han.
Fler möten och gudstjänst
Förutom att möten i Karesuando och Kihlangi kommer möte att hållas i Tärendö och Karungi.
Arrangörer är Svenska kyrkan, Luleå stift, Svenska tornedalingars riksförbund Tornionlaaksolaiset, STR-T, och Met nuoret, en förening för unga som känner samhörighet med meänkieli och det urpsrunliga språkområdets kultur och historia och arrangemanget görs i samverkan med länsstyrelsen i Norrbotten samt region Norrbotten.
Under våren 2026 kommer en särskild gudstjänst som rör försoningsprocessen att hållas i Luleå domkyrka.