Det talade ordet gäller.
Ers majestät
3e vice talman
Kulturminister
Landshövding
Gäster
Ärade ledamöter i Sametinget.
Jag gläds med er över att det nyvalda sametinget nu kan börja sitt arbete. Ni är valda av det samiska folket, och med det följer ett förtroende som bär er i det ansvar ni nu går in i.
Sametinget behövs. Här har ni en samlande punkt som ger legitimitet till att driva viktiga frågor, men också ett sammanhang där ni kan mötas och få syn på tematiker och frågeställningar som behöver arbetas med. Här kan ni sinsemellan vända, vrida och slipa på argument för att hitta goda strategier.
Jag önskar er nu fyra goda år, med gott samarbetsklimat, för det samiska folkets bästa.
2017, när ni i Trondheim firade 100-årsminnet av det första samiska landsmötet skrevs också en jubileumspsalm av Rawdna Carita Eira och Frode Fjellheim. Den är er sång, men när jag hörde den första gången upptäckte jag att jag grät. Jag blev så berörd. Där uttrycktes kyrkan med markernas språk och det gick direkt till hjärtat.
”Mitt altar är fjellet som skiner. Min kyrka är stark som en fjällbjörk.”
Fjället och markerna är även min livsluft.
När kyrkomötet fattade beslut om skogen i förra veckan väcktes många reaktioner. En del blev glada och tänkte att nu är vi på god väg framåt. Andra blev ledsna och arga och tänkte och tänker att det blir ingen skillnad.
Jag är övertygad om att det blir skillnad. Jag vet att det direkt har påbörjats ett intensivt arbete att förverkliga ett reell förändring i hur kyrkan förvaltar skogen.
Beslutet som kyrkomötet fattade innebär att Svenska kyrkan inför en ny principiell bestämmelse i kyrkoordningen om hänsyn till urfolk. Syftet är att leva upp till urfolksrättens principer, särskilt rätten till fritt och informerat förhandssamtycke (FPIC).
Uttryckligen anges numera i kyrkoordningen att vid förvaltningen av skog och mark ska särskilda åtgärder vidtas för att främja renskötselrätten, koncessionsrenskötsel och den rätt urfolk – samer – har att utöva sina andliga och kulturella traditioner i de områden där ni traditionellt har bott och verkat.
Nu när FPIC skrivs in i kyrkoordningen, är det kyrkans vilja att omedelbart sätta igång ett arbete tillsammans med er; med samiska organisationer och företrädare för samebyar för komma överens om hur FPIC i praktiken ska förstås och arbetas efter. Det är ett alldeles nödvändigt arbete. Ska FPIC fungera, behöver regelverket för FPIC också kommas överens om, på ett FPIC-sätt, det vill säga i samförstånd.
Nästa vecka samlas Samiska rådet i Svenska kyrkan, dit också Sametinget nominerar ledamöter. Då är frågan på bordet för att skapa så goda förutsättningar som möjligt för att dialogen till samförstånd ska bli verklighet. Målet är att vi ska vara överens när vi samlas till Ságastallamat 3 i Härnösand i oktober nästa år.
Men ni i Sametinget har många frågor på ert bord. Relationen till Svenska kyrkan är bara en i mängden.
Jag har lärt mig att att välsigna är en väsentlig del av samisk tradition. Det är även en väsentlig del av min.
Därför önskar jag er mycken välsignelse i allt det som ligger framför er.