"Vi är glada över detta första ekumeniska steg för skapelsen"

Världsböndagen för skapelsen börjar varje år den 1 september och kallas Skapelsetid - ett världsvitt initiativ där kyrkor och samfund i bön, gudstjänst och handling söker vägar att värna om den jord Gud älskar. 

Temat för årets Skapelsetid var ”Let justice and peace flow” – ”Låt rätten välla fram.” Skapelsetid avslutades den 4 oktober.

Amos ord riktas också till oss: vi ska ta oss an ekologisk rättvisa, tillsammans med de som drabbas mest av klimatorättvisa och miljöförstöring. Med kristna över hela jordklotet blir vi en del av arbetet för rättvisa och försoning.

Mona Eriksson, administrativ chef och miljösamordnare i Luleå domkyrkoförsamling:

- Vi är glada över att detta första ekumeniska steg har tagits för att göra Skapelsetid känt i Luleå. Vi hoppas att vi kan sammanlysa till en gemensam gudstjänst nästa år och vi kommer absolut att fortsätta träffas för att samtala och bredda engagemanget.
- Som kristna har vi att verka som goda förvaltare av Guds skapelse och den biologiska mångfald som ryms i den. Att uppmärksamma Skapelsetid är ett sätt för kyrkorna att medvetandegöra detta ansvar genom exempelvis gudstjänster. Ingen kan klara uppdraget att värna miljö ensam, under Skapelsetid lyfter kyrkor över hela världen det tillsammans, det blir en känsla av gemenskap. Att få göra det ekumeniskt, som vi gjorde nu i Luleå, var ett bra sätt att lyfta denna fråga som ju är viktig för hela kristenheten. 

Claes Eriksson, pastor i Missionskyrkan i Luleå:
-  Jag upplever att pilgrimsvandringen, gudstjänsten, bönevandringen och föredraget som hölls var bra. Det pågår ju ett klimatnödläge. Extrema väderyttringar blir vanligare både i Sverige och globalt. På ett något plågsamt sätt ställs vi alla inför frågan ”vad kan jag göra?”. Skapelsetid i sig gör ju inget åt klimatet men under den här månaden lyfte vi frågan och fick tänka på den ur ett existentiellt perspektiv. Vilket liv ska vi leva? 

Alva Hjulman Dahl, ideell samt språkforskare och författare:
- Det har blivit än mer synligt för mig hur avgörande kyrkan är i det nödläge som denna underbara planet som är vårt hem befinner sig i. Många människor är djupt oroade, rädda och arga över den utveckling som pågår, hur vi mot bättre vetande förstör haven, jorden och luften vi lever av. Som kristna måste vi finnas mitt i den rädslan och ilskan med våra böner och vår gemenskap, för att ta emot, härbärgera och sprida den tro, hopp och kärlek som Kristus vill ge oss och alla levande varelser. Det blir också så tydligt att vi kristna måste hjälpas åt. Vi kan inte isolera oss i olika samfund och distansera oss från varandra. Vi måste vara ett, "så att världen kan tro".

Josh Armfield, projektledare, EFS:
- Det har varit viktigt att arrangera detta tillsammans. Jag blev mycket inspirerad av föreläsaren Maria Engelbrektson som talade om kyrkans roll i klimatnödläget. - Gudstjänsten som vi hade i EFS-kyrkan var väldigt fin och det var fint att dela måltidsgemenskap med vegansk soppa i Missionskyrkan också. Jag tycker att vi borde lyfta mer konkret vad som kan vara alternativen om vi vill leva på ett sätt som vårdar skapelsen.