Också för dig | Påskkrönika

Det är långfredag.

Han visste vad som väntade och Han försökte att förbereda sina lärjungar för den kommande kampen. Både sin egen kamp in i döden och även deras kommande kamper för sina själar.

I enlighet med profetiorna i Jesaja så försvarande sig inte Jesus nämnvärt, utan hänvisar till att Han hela tiden talat öppet inför människor, i synagogan. Han har inget sagt i hymmel och hemlighet. Han säger också att det finns en högre makt som tillåter Pilatus att fria eller fälla. En makt som står över allt och alla. Makten från ovan, från Gud, med en himmelsk plan, för Jesus och för hela vår mänsklighet. 

Var fanns Petrus? Han som var nära vän och förtrogne till Jesus.  

Han, som förnekar tre gånger att ens känna Jesus, och Jesus vänder sig om och ser honom rakt in i ögonen vilket gör att Petrus lämnar platsen gråtandes. Jesus visste, och nu förstod även Petrus. Han, som tänkte sig så stark, så modig, som ville försvara sin Herre, lamslogs av rädsla, kanske rent om sitt eget liv.

Var står då vi – du och jag? Vi tror ofta, precis som Petrus, att vi kan uthärda kampen, rädslan och smärtan hos oss själva, och många gånger kan vi det också, men så kommer tider, kommer stunder när alla våra goda föresatser kommer på skam. Också våra brister naglar fast Jesus på korsets grova trä, genom hammarslagen. Jesus ser på oss från korset. Hans blick säger inte: på grund av dig. Hans blick säger: också för dig. 

Jag kan bara likt Petrus slå ner min blick och gråtande lämna platsen. Det blir för svårt att stå kvar, att se och höra hammarens hårda slag, då det plågar mitt eget hjärta. Jag kan inte bortse från min skuld i det som sker, men jag kan lära mig något av det. Se till mina fel, brister och synder. Jag kan be om förlåtelse och göra mitt yttersta för att undvika samma fällor, undvika nya fällor.  

Jesus ser på mig från korset. Hans blick säger inte: på grund av dig.  

Hans blick säger: också för dig… också för dig. 
  
Där vi inte orkar mer 
När vi har slutat att kämpa emot 
Då vi står redo att kapitulera 
Där är himlen som närmast 
Guds röst; Också för Dig!