Min bror och jag hade alltid påskäggsgodis kvar på annandagen. Inte för att vi hade karaktär utöver det vanliga. Utan för att hos oss utdelades inga påskägg så länge Jesus låg i graven. Först då var det tid för att önska glad påsk och för att vittja påskägg.
I det tvågenerationshem i Kangos i Tornedalen där jag växte upp, var tron alltid närvarande. På ett tryggt och tillåtande sätt. Samtidigt låg också en eftertänksamhet i luften i den bemärkelsen att måttlighet var bra. Skälen till att var sparsam var många och att slösa med det man hade god tillgång av, var aldrig skäl till att faktiskt göra det.
Mormors läxa
Fastebössan stod alltid på fönsterbrädan under fastetidens fyrtio dagar. För mig blev den en påtaglig symbol för att tänka på dem som har behov av stöd. De som behöver hjälp under årets alla dagar.
Jag minns att mormor ofta föreslog att om hon fick hjälp med diverse hushållssysslor, så kunde jag få en slant att lägga i fastebössan. Jag hjälpte mormor med tvätten och fick möjlighet att också bidra till att hjälpa behövande. Helt klart en bra deal för mig. Det slog mig nog först långt in i vuxen ålder, att jag hjälpte ju till med hushållssysslor hela året, men det var bara i fastetider jag fick pengar för det.
I vuxen ålder så har jag förstått symboliken och syftet i mormors val att belöna mig för hushållsarbetet i fastetiden. För den där avlönade sysslan möjliggjorde ju att jag kunde se att av det jag hade, det kunde jag också välja att avvara till den som hade mindre eller ingenting alls.
Att ge vidare
I påsktider är det självklart att tänka på det oerhört stora i handlingen hos den som offrade sig för oss alla, att tänka på Jesus. Hans val att överlåta sig till Guds vilja att offra sig för oss. För att ge oss det bästa vi kan få. Guds välsignelse, syndernas förlåtelse och ett evigt liv.
Jag tänker att vi alla kan välja att ge av det vi har eller att, om man så vill uttrycka det, offra oss för någon annan. Det kräver vilja och övertygelse om att vi har möjligheten att avstå något till förmån för andra. Det innebär att vi inte slösar med vatten, mat eller kläder bara för att vi kan. Det innebär att vi gör det för att vi vill avstå, rent av offra något, för någon annans skull.
Glädjen som väntar
Idag så har jag fortfarande ett väldigt strikt förhållande till att önska glad påsk. Det gör jag fortfarande inte förrän Jesus är uppstånden. Likaså har jag, precis om när jag var barn, inte överfyllda påskägg för utdelning till barn och barnbarn. För jag tänker att påsken också ska inrymma den kristna trons budskap genom hela påskhögtiden, utan att plötsligt avlösas av ohejdat frosseri.
Idag är det dock glad påsk. Jesus ligger inte kvar i graven och det är helt okej att äta godis och tänka just på det att:
Jesus är uppstånden – Ja, han är sannerligen uppstånden!
