Vad kommer du att tala om?
- Temat är utmanande: helighet. Jag har träffat Dalai lama, var ganska mycket med honom faktiskt – vi delade omklädningsrum. Han var vänlig och trevlig – men ska tituleras ”Ers helighet”. Jo, han är säkert helig, men det är vi nog alla i så fall.
- Jag har haft förmånen i mitt liv att få resa väldigt mycket, och har besökt Betlehem och Nasaret, platser som anses heliga… men på dessa platser har jag blivit så stressad och upplevt ett sådant myller, alla månglare som nog funnits där sen Jesu dagar. Blev platsen heligare av dem? Nej. Heligheten måste födas i mig själv. Jag måste skapa utrymme. Och då kan varje plats bli en helig plats.
Finns det i så fall några platser som är mer heliga än andra?
- Jo, för mig finns det det, men på ett annat sätt. Platser som en klippa på Åland, som jag minns från min barndom. Men att deklarera platser som allmänt heliga brukar leda till bråk, så det kanske man ska undvika.
- Några såna platser finns det nog ändå, som altaret i kyrkan exempelvis. Men är det alltid heligt, eller bara när vi är där? Jag ska nog fundera lite till innan det är dags för föreläsningen. Jag vet inte så mycket egentligen…
En utmaning för kyrkan är dynamiken mellan det individuella och det gemensamma. Det är viktigt att vi kan utveckla vår individualitet, men kanske leder det också till att vi ibland tappar det som är gemensamt?
- En intressant fråga som det finns mycket att säga om. Jag var i Jerusalem nu i augusti – vad är oddset att alla ska tycka den platsen är helig? Kristna, judar, muslimer? Är den helig i sig själv eller har vi tillskrivit den helighet?
- Och vad kan vi göra gemensamt idag? Vi människor föds ganska hjälplösa, men nånstans ska man börja – hos sig själv! Annars kommer man ingenstans. Man kan inte vänta på någon annan som ska agera.
Vissa platser är heliga, men det finns motsatsen också – svåra platser. Vad gör man åt dem?
- Det beror på. Som min farmors hem. Hon förbjöd oss att tala svenska, och då satt vi bara och teg i flera dagar. Det är en smärtsam plats, men det är ganska enkelt, jag låter bara bli att åka dit. Det är ju värre om det är i ens eget hem, kanske att man mist någon kär person och påminns varje dag. Men smärta kan vara jobbig men den är inte oändlig. Sorg är jobbigt, men kan förvandlas till vemod, som är något mera fint. Det är min finländska ådra: Om livet serverar mig en bajsmacka, så tuggar jag bara.
Vad är din relation till Vadstena?
- Jag har varit där, det är väldigt vackert. Jag har även varit i Birgittinerordens kloster i Rom, sett träbänken där hon dog. Men jag kommer med ödmjukhet. Jag är ju ingen teolog. Men jag ska försöka förvalta frågeställningen.
- Jag gjorde tv-serie om Martin Luther i samband med jubileet 2017 och den handlade om dessa frågor. Jag tycker det är skönt att leva i en tid där man får leva som man vill. Men många människor lever onödigt torftigt på det andliga planet.
Vad kan vi vänta oss av stunden med dig?
- En viss tvekan, ett visst frågande, och ett gemensamt benande i en stor fråga.
Max Wahlund